- Project Runeberg -  Konovalof /
132

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är ingenting, svarade Gavrila. Men hans
ansikte var än rött, än blekt, och han vred och vände sig
obeslutsamt, som om han ville rusa på Tschelkasch och
på samma gång hade en annan åstundan, som det var
honom svårt att undertrycka.

Tschelkasch fann ynglingens beteende helt sällsamt och
var nyfiken på, vad det skulle bli av.

Gavrila började skratta på ett underligt vis — hans
skratt liknade nästan gråt. Huvudet höll han sänkt, så
att Tschelkasch icke kunde se hans ansikte, endast hans
öron, som än voro blossande röda, än vita.

— Nå, för tusan, började Tschelkasch med en åtbörd
av ovilja, har du förgapat dig i mig, va? Du bär dig ju
åt alldeles som en förälskad flickslinka! ... Eller finner
du det så svårt att skiljas från mig? Säg ut, gröngöling ...
vad vill du? Annars går jag min väg...

— Vad — vill du gå? skrek Gavrila med en så
skallande röst, att hela stranden genljöd av hans skri.
Också Tschelkasch ryckte till. Plötsligt rusade Gavrila
fram, kastade sig för hans fötter, slog armarna om dem
och drog honom till sig. Tschelkasch vacklade, föll tungt
till marken och höjde ursinnigt sin långa arm till ett
knytnävsslag. Men slaget föll aldrig, ty en ängsligt
bedjande viskning från Gavrila kom honom att hejda sig.

— Min duva lilla .. . käraste broder ... ge mig
pengarna! Ge mig dem för Kristi skull — vad ska du
egentligen med dem att göra? ... På en enda natt super du
upp dem... Och jag skulle behöva många år för att
skrapa ihop så mycket... Ge mig dem, jag ska be för
dig ... till evig tid ... I tre kyrkor ska jag be... för din
själs frälsning... Du låter dem flyga för vinden, de

132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free