Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Det kan här vara på sin plats att framdraga ett par
afskräckande exempel på orimliga spekulationer öfver
kärleken och könslifvet, som tilldragit sig en viss
uppmärksamhet. Renhetsifrarne ha, tyckes det, kommit att med
sympati omfatta den förvirrade unge Weininger, fast de hade
bordt låta sig varnas af dennes sexuella framställningar, som
utvisa ett värkligt renhetsvansinne. Långt ifrån att
troheten mot renhetskrafvet kunde hjälpa Weininger att
bära ensamheten, tog han lifvet af sig själf för att ej bli
oren, d. v. s. nödgas ha könsumgänge, hvilket var
omoraliskt i hans förkollrade tankar.
För den patologiskt brådmogne asketen var endast
det manliga elementet andligt och gudomligt, under det
»kvinnan var ett själlöst djur» och hon borde skys som
något ondt, då hon var »mannens skuld». Samlaget vore
i och för sig ett ondt, som strider mot människans högre
jag, och Weininger förkunnade ock, att »samlaget i alla
händelser strider emot (widerspricht) mänsklighetens idé».
Det är emellertid otvifvelaktigt, att samlaget var hvad
som hade fordrats för hans hälsa och förstånd, och att
just det skulle ha gjort honom själf till människa och
låtit honom bättre fatta mänskligheten, under det han i
stället genom sin afhållsamhet och sin missförståelse af
erotiken uttalade högmodigt sitt hat till kvinnan i
olidligt svammel.
Att somliga kunnat se något genialiskt i denne
sjuklige sofist med tydliga drag af storhetsvansinne, är
anmärkningsvärdt nog och tyder på en psykopatisk stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
