- Project Runeberg -  En konstig blandning /
164

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livjägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle följa oss på jakten, hoppade ned från ugnen,
där de legat. Det började dagas. De båda unga männen
ställde sig framför ikonerna i hörnet och började
halvhögt läsa sina morgonböner under bugningar och
korstecken. Det hela såg fantastiskt och mystiskt ut i den
skumma dagern. Och nu vrålade Boris Gregorjevitsch
ut sin morgongäspning, Lydia Dmitrijevna rann ur
bädden och gjorde tecken och under framför
ikonerna innan hon började syssla med samovaren, barnen
smågrälade, Staróstin tände sin morgoncigarrett och
inom kort voro vi klarvakna. Hundarna sträckte på sig
och ställde sig meningsfullt blickande och gnällande
vid dörren. Det var tid att stiga upp.

Jag ämnar icke beskriva jaktens förlopp, ty vi ha
nog av jaktlitteratur. Men jag vill skriva om Staróstin.

Landskapet var björk och gran med kärrmarker
mellan skogsholmarna och vi funno snart, att vi borde
haft stövlar i stället för sportskor. En del av sällskapet
ägnade sig åt harjakt och den andra åt morkullorna.
Plötsligt upptäckte jag, att jag glömt min kompass eller
tappat den. Sikten var icke klar. Det mulnade och
så småningom blev det tjocka. Mitt sällskap, som hade
stövaren om hand, spred sig för att få upp en hare.
Vi kommo in i en verklig djungel med vide, småbuskar
och högt gräs på gungande tuvor med vatten emellan.
Jag hade haft Staróstin till vänster om mig en lång
stund, men plötsligt var han försvunnen. Jag fortsatte,
ty vi hade kommit överens om att genomströva
terrängen öster ut, men när den överenskommelsen
gjordes, kände vi solen och kunde således bestämma
väderstrecken. Jag sökte emellertid hålla kursen trots tjockan
och ansträngde mig att på träden avläsa norr och söder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free