Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målade båda två fast på helt olika sätt och efter skilda
principer.
Han var en fin gammal man, men jag undrar om
Sverige har haft ett till så fullödigt original som han.
Han hade anlag åt alla håll. Han skulle ha kunnat bli
musiker, målare, författare, vad som helst! Då jag
gjorde hans bekantskap, var han gammal och mycket
döv, pensionerad sedan många år, och hade indelat
sin dag efter klockan. Han målade vissa timmar, skrev
ett par, broderade ett par, spelade piano på bestämda
tider, promenerade på ännu bestämdare och åt så
regelbundet, att den mest rigorösa hälsopedant skulle
haft mycket att lära av honom.
Jag kommer ihåg första gången, jag hade nöjet
att äta middag hos honom. Jag var ung och ogenerad,
anvisades en plats och anmodades att ta en smörgås.
Jag tog en smörgås och forskade på bordet efter något
pålägg, upptäckte en fyrkantig ostbit och sträckte mig
efter den för att decimera den med en
millimeterskiva.
— Uh, uh, uh! sade den gamle överstelöjtnanten
och gav mig en allvarligt förebrående blick, osten
sköter jag själv.
Nu hade jag verkligen i mitt unga liv åtskilliga
gånger träffat gamla herrar, som uteslutande ägnat
sig åt ostens behandling på smörgåsbordet, så att jag
blev icke direkt förvånad, men den indignation, som
strålade ut ur hans ögon och brummade i hans röst,
vart mig något för stark. Jag grep osten och höjde
ostkniven med avsikt att skära.
Överstelöjtnanten berövade mig ostbiten och skar
med fullkomligt ingenjörsmässig beräkning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
