Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oklanderlig vana, skicklighet och målmedvetenhet en absolut
matematisk figur av tre dimensioner ur ostblocket,
serverade mig och sade: — Kandidaten bör observera,
att osten sköter jag själv!
Jag rörde aldrig osten sedermera under de många
middagar, jag hade nöjet aväta hos honom.
Jag hade mera nöje av att studera honom och
konstatera, hur konsekvent han var som original. En viss
dag i veckan gick han till fröknarna Jubel på
Drottninggatan och köpte silke till sina broderier. En viss
dag kompletterade han sitt förråd av färg. På slaget
två vissa bestämda dagar i veckan kommo tre gamla
officerare hem till honom och spelade kort, fingo två
toddar var och supé med kallskuret.
Mig gillade han inte egentligen. Han tyckte, att
jag inte gjorde min palett ren tillräckligt. Själv var
han ytterst noga med rengöringen av denna möbel och
sparsam med färgen. Den minsta kubikmillimeter, som
blivit över efter hans målning, som varade två timmar,
uppfångades med palettkniven och placerades på ett
porslinsaskfat, på vilket hälldes vatten.
Han gick aldrig ur vägen för någon människa. Men
särskilt förargade det honom, om någon gick före
honom och icke gick fort nog. Han gick alltid på de
tuktade gatstenarna. Gick någon för sakta före honom,
slog han personen, utan hänsyn till ålder och
värdighet, på benen med sin käpp och utstötte några arga
»Uh — uh — uh!»
Han var en gammal feodalfigur. Hans skräddare, en
liten beskedlig man, som hette Askenberg, blev alltid
hemskt utskälld och benämndes »herrn», vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
