Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
späker sin lekamen. Men detta är icke blott Fra
Filippos, det är bela det 15:de århundradets karakter.
En af dem, som i slutet af detta årh. främst bidragit
att gifva konsten den riktning åt det verldsliga, som
sedermera utmärkte hög-renaissancen, var den Paduanska
skolans förnämste man, Andrea Mantegna. Uppfostrad i
Squardones torra och stränga skola, hade Mantegna der
insupit den kärlek till antiken, hvilken så ädelt framlyser
ur hans tafla i Louvren, kallad Parnassen. Det är
obestridligen en klassisk fläkt i dessa kring Apollo dansande
sånggudinnor, och bilden är på en gång ett af Mantegnas
bästa stycken, oaktadt en på vissa ställen framträdande
karakteristisk hårdhet i formgifningen, samt en af de
yppersta skatter i hela samlingen. I mästarens hemort träffar
man numera, utom åtskilliga fresker af stor betydelse,
föga af hans hand. Det är från Mantua, Verona och
Padua, som Fransmännen förvärfvat, hvad de ega af honom,
nemligen — utom den nämnda Parnassen — en fint och
flitigt utförd, något ålderdomlig, men högst karakteristisk
"Korsfästelse"; vidare den s. k. "Madonna della Vitton^’,
sittande i en slags nisch, smyckad med blomsterkransar,
samt en högst underlig allegorisk komposition,
föreställande vishetens seger öfver lasterna.
Lionardo da Vinci, som lefde sina sista dagar i
Frankrike, omhuldad af Frans I, om han också icke enligt
sagan dog i konungens armar, är i Louvren godt
representerad. Lionardos omättliga lust att omfatta alla
grenar af mensklig kunskap gjorde, att måleriet icke var
hans uteslutande sysselsättning. Likväl har han deri
kommit till en fulländning, som få konstnärer kunnat hinna.
Sin stil har han icke bildat genom lån från någon
föregående konstform, utan genom ett oafbrutet och noggrant
studium af naturen. Deijemte eger han en fin och
in-sigtsfull teckning, en beundransvärd förmåga i
clair-ob-scur och i uttrycket ett poetiskt, tjusande behag, som
verkar med en egendomlig trollkraft på åskådaren. Den
nyare kritiken har frånkänt honom en del af de arbeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
