Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ty han tyckes rent af förakta skönheten, emedan hon
kunde förleda honom att vika på sidan om den väg, han
föresatt sig. Man kan dock icke förneka hos honom en
viss sund kraft i framställningen, ehuru af grof natur.—
En rak motsats till honom bildar en liten skola, med ett
raffineradt, läckert och anslående manér, hvars
medlemmar för valet af sina ämnen kallas Neogreker. Deras
anförare är Gérome, som målat "Phryne inför Areopagen"
och "Cæsars mord"; en af skolans förste män är Haman,
hvilken målar idylliska scener i samma stil som
väggmålningarne i Pompeji. Neogrekerna hafva bildat sig ett
eget sätt att måla, i det de söka förena en viss sträfvan
efter stil med naturalistiska tillsatser. Så sammanblanda
de planerna i en tafla i en enda, enformig ton,
hvarigenom arbetets hufvudsakliga svårigheter upphäfvas. Detta
konstgrepp, som leder till en viss veklighet, ger dock
målaren tillfälle att visa en utsökt finess och en
utomordentlig precision. Den stil, de sålunda eftersträfva, är
ej tagen i den rena och stränga mening som hos de store
mästarne, utan den består mera i ett slags lugn hållning
och en yttre värdighet, som saknar styrka och höghet, men
som ger sig tillkänna i en smakfull anordning och röjer
ett fint och bildadt, ehuru något njutningslystet, man kunde
säga epikureiskt sinne.
Sist hafva vi att betrakta några framstående arbeten
bland den nästan oöfverskådliga mängd af monumentala
målningar, som oupphörligt uppstå i Paris’ kyrkor och
offentliga byggnader. Att dömma efter mängden af
arbeten, tyckes denna art af måleri stå på en mycket hög
ståndpunkt i Frankrike, men beskaffenheten går dock icke
alltid i jemnbredd med vidden af de åt konstnärernas
talang öfverlåtna platfonderna och väggytorna. Man träffar
under samma hvalfbågar arbeten, som bära mästarens
stämpel, och sådana, som är utförda af målare utan
öf-tygelse, och som icke annat än svagt kunnat uttrycka
känslor, af hvilka de icke varit genomträngde. Äfven
här gör sig skilnaden gällande mellan idealism och
realism. Till den senare lutar dock i allmänhet Fransman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
