Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Apollogalleriet, utmärkt af samma färgprakt, samma
våldsamhet och böjelse för det fantastiska, som vi redan
iakttagit hos mästaren.
Slutligen fästa vi våra blickar med oinskränkt
beundran på ett arbete af högsta ordning och ädlaste
betydelse, nemligen Paul Delaroches "Hémicycle". Härmed
förstås en stor rundmålning i högtidssalen i Écoles des Beaux
Arts. Der utdelas årligen priser till de i täflingarne
segrande, och derföre har Delaroche kring den
halfcirkel-formiga väggen framställt de förgångna tidernas störste
mästare inom konsten. Han börjar med Grekerna, som
intaga midten, och från dessa fortgå i tidsföljd till
venster och höger den idealistiska och realistiska riktningens
representanter, samtalande med hvarandra i fria, lefvande
grupper. Med de allegoriska personligheter, som äro
anbragta vid foten af de tre Grekiska mästarnes throner,
innefattar bilden icke mindre än 75 figurer, alla
framställda med den mest lefvande sanning och så troget
karakteriserade, att man af ställning, ansigtsuttryck och
plats lätteligen kan utforska hvars och ens namn och skola,
om man blott är något bevandrad inom konsthistorien.
Delaroches arbete utgör en illustration till denna
vetenskap, som fyller dess vänner och idkare med obeskriflig
fröjd. I hög grad karakteristiska och lefvande äro äfven
de för bildens begriplighet nödvändiga allegorierna. Man
har till och med anmärkt som ett fel, att de ega för
mycket individuellt lif, att de nästan verka som porträtt af
bestämda personligheter. Strängt taget är detta
visserligen ett fel, men inför sjelfva bilden kan man endast
beundra. Der känner man sig fylld af samma jubel som
den framför thronen knäböjande Victoria, hvilken med
oefterhärmligt lif och sanning utslungar segerkransarne.
Härmed afsluta vi vår korta skärskådning af måleriets
alster i Paris. Vi anse oss icke lämpligare kunna göra
det än med det arbete, som i vårt tycke utgör det
största mästerverket af nittonde århundradets målarekonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
