Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mittsjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITTSJÖSS
13
nedärves. Att ha duktiga 30- och 40-åringar obrukade är det viktigaste
för vad som kan göras efter en katastrof. Det hade vi i Norden, men
det hade inte folken i England och på den europeiska kontinenten.
Vi uttrycker med visshet en sida hos det förfärliga som skett genom
att påpeka, att det är denna decimerade, andligen skadade och
kulturarma generation som på kontinenten satt primitiviteten i system och
som sedan sörjt för dess förblivande genom att gripa makten och
uppfostra nya generationer till bristande förbindelse med det
västerländska kulturarvet. Ett dylikt överslag skedde icke i segrarländerna.
Där blev resultatet bara en sänkt andlig effektivitet över hela fältet.
Båda utvecklingslinjerna har sammanstrålat i den nya europeiska
katastrofen: det andra och förfärligare kriget.
Hur djupt har den andliga förstörelsen trängt? Hur fullständigt är
kulturarvet i Europa förtärt? Är detta krig mer än ett ”avsteg”? Skall
Europa nödgas på nytt börja igen ända nedifrån barbariet? Ter sig
inte samtliga ”utgångar” av kriget mer eller mindre odugliga som början
på en ny epok av fredlig strävan, frihet och reform i Europa?
Det är oändligt svårt för den som vill tänka realistiskt att värja sig
för den farhågan, att det åtminstone på kontinenten inte längre finns
mycket kvar av den återställande psykiska kraft som dock — ehuru
i otillräcklig intensitet — fanns förra gången: den vilja och
föreställning hos människorna att freden, friheten, ordningen och framsteget
är det normala och våldet det abnorma. I den europeiska
kulturupplösningen har även människornas föreställningar om en normal och
beständig form för samlevnaden förtvinat. Idealen har förlorat sitt fäste
i ”folkways and mores”, i den allmänna vardagsteleologin. Det ser ut
som om människornas medvetande blivit alldeles rensat från idén om
något stabilt att ”återgå” till. Man tänker ”dynamiskt” och gör till och
med en princip av nihilismen, negerandet av en fast ordning. — Eller
lever dock under allt det publika väsendet och oväsendet, som ju är
klickstyrt och inte fritt, en del gamla vanliga människor kvar med
vanliga människors naturliga önskningar och förhoppningar?
Detta krig är ännu mer omätligt tragiskt, därför att det inletts för
att erövra värden, som intet annat är än chimäriska, sedda ur
synvinkeln av vanliga enkla människors intressen och behov. Makt och
herravälde är ju bara ett lysande skal. Det är friheten och välståndet
som är riktiga värden för vanliga människor. Man byter nu bokstavligen
ut smör mot kanoner. Man investerar i våldet utan att rimligen kunna
vänta en avkastning stor nog att verkligen motivera våldet och
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
