Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEiN
359
intresse. Möbler består praktiskt taget inte av något annat än svenskt
trä och svensk arbetskraft. Och det finns i svenska folket ett stort
otillfredsställt behov av möbler.
Möbelsnickarna i Småland är nu vana vid besvärligheter. De arbetar
i en kriskänslig industri. Företagen är i allmänhet också rätt svaga
ekonomiskt. Många gånger har arbetarna fått överta företag för att
hålla dem i gång. Detta har å andra sidan givit möbelsnickarna en
affärsvana, som nu borde vara något att tillvarata.
I detta läge vore det självklart och förnuftigt, att möbelsnickarna
genom sin fackföreningsorganisation själva läte utreda
arbetsanskaffnings-frågan. Sannolikt inte hälften av Sveriges barn har en egen säng. Tar man
bara reda på reserven av oanvänd arbetskraft och maskiner inom
möbelindustrin å ena sidan och lokaliserar man å andra sidan sängbehovet
— för att nu bara ta den detaljen — så kan man lätt göra upp ett
arbetsanskaffningsprogram, som är både förnuftigt och praktiskt.
Arbetarna skulle få skaffa sig själva arbete och försörjning, vilket senare de
måste ha i alla händelser. Och barnen skulle få sängar, vilket de behöver.
Bättre användning kan statssubvention inte få.
Om nu emellertid förbundsledningen stannar vid denna outredda idé
och går upp och talar om saken med socialministern, så kommer följande
förlopp att avspela sig. Tanken kommer att möta hans varma gillande;
han har kanske själv redan tänkt något i den vägen. Han kommer att
kalla in sin statssekreterare, som gör en anteckning om saken. Och han
lovar, att frågan skall tas upp i den eller den statliga kommittén eller
kommissionen. Han kommer däremot, om han blir tillfrågad, att avråda
fackförbundet att självt göra en utredning och lämna fram ett utarbetat
förslag. Det kommer nämligen alltid ett statsråd att göra. Det är naturligt
och mänskligt. För så ter det sig från hans blickpunkt över samhället,
där han sitter och håller i trådarna. Det är ett statsråds begränsning.
Om möbelsnickarna pressar socialministern på skäl, varför de själva
skall hålla sig passiva, kommer han att ge flera stycken, vilka emellertid
alla är otillräckliga, om man synar dem. Han kommer kanske till en
början att säga att det är onödigt. Detta är emellertid fel. De stackars
kommissioner och kommittéer som arbetar med arbetsanskaffningen är
överlupna med arbete och det ramlar alla slags osmälta uppslag över
dem fortare än de själva hinner tänka igenom dem. Deras största svårighet
är alltid att få konkreta linjer på sina förslag. De känner inte riktigt
var skon klämmer. Detta vet var och en som själv någon gång suttit
i sådant arbete.
Socialministern kommer kanske också att säga, att han inte vill ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
