Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Handel med fienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den djupt rotade föreställningen, stora intresse af export just till
fienden fullt tillgodoses. Samma dubbelhet i åskådning men i
synnerhet dess senare hälft framgår också af nästan hvarje uttalande från
denna tid. Och då viljan fanns, var det icke svårt att finna former för
dess genomförande. Ett af dessa var systemet med licenser, om hvilka
Stephen säger, att de voro lika lättförvärfvade som påfliga dispenser
på Luthers tid. Ett annat var det system, som kallades neutralisation,
hvarigenom fartyg och laster, som faktiskt tillhörde endera af de
krigförande, med beedigade d. v. s. menediga vittnesmål förklarades
tillhöra neutrala. Denna taktik, som dock delvis vändes emot de
krigförandes egna sträfvanden och i dessa fall bekämpades både af
domstolarna och af den officiella politikens vapendragare, var fullt
affärsmässigt ordnad, med ett kommissionsarvode på 1—2 % för den firma
som åtog sig saken. Särskildt Emden i det Preussen tillhöriga och
därför i allmänhet neutrala Ostfriesland var en medelpunkt härför,
och det klagades mycket öfver att engelska sjöförsäkringsfirmor mot
en särskild premie på 1 % förbundo sig att afstå från att göra gällande
den invändning emot lasternas fientliga ursprung, som på grund af
lagen alltid medförde försäkringens ogiltighet. Vid sidan af allt detta
återstod alltid att se genom fingrarna med en olaglighet som man ej
hade för afsikt att hindra; och det är betecknande för läget, att svenska
kaptener under år 1794 öppet i engelska sjötullen deklarerade fransk
hamn som destination för sina fartyg. Handeln med fienden
framträder också som ett tämligen själfklart faktum i hvarje behandling af
de kommersiella förhållandena, hvilket belyses af ett sådant drag som
att, enligt själfva den engelska handelsstatistiken, fiendeländerna
Frankrikes, Belgiens och Hollands andel i Englands totalexport under
perioden 1792—1800 endast nedgick från 15 till 12 procent, onekligen äfven
ett bevis för Stephens sats om de engelska krigsåtgärdernas oförmåga
att besegra utvecklingskraften hos Englands egen handel.[1]
Efter att den allmänna karaktären af tidens sjöspärrningspolitik nu
som hastigast skisserats, kan det vara lämpligt att mera konkret visa
utvecklingen af dessa åtgärder under åren från Englands ingripande i
revolutionskriget 1793 fram till freden i Amiens 1802. Den erbjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
