Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - IV. Ekonomiska idéer med hänsyn till Englands ställning - Export och fastlandskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISKA IDÉER
47
för ändamålet, också om Englands handel i sin totalitet blefve
oberörd.
I sina praktiska slutsatser tillhör De Guer närmast den uppfattning
Adam Smith gjort det till sin uppgift att vederlägga. När England ej
kan betala subsidier med varuexport till utlandet, blir följden nämligen
enligt De Guers mening ett af två. Antingen måste det exportera guld;
och med den stora cirkulationen af sedelmynt inom landet, gentemot
den ringa ökningen i dess tillgång på metalliskt mynt, utsätter detta
alla de sedelutgifvande bankerna för fara att gå under. Eller också
underlåter England att exportera ädel metall; och då det ej har
tillräckligt stora tillgodohafvanden på fastlandet för att motsvara
sub-sidiebetalningarna, komma i stället växelkurserna att undergå en för
dess handel ruinerande förskjutning. Som vanligt är det här mer eller
mindre korrekt uppfattade yttre företeelser som påverkat tankegången.
Det hade varit en våldsam nedgång i Englands banks metalliska kassa,
nästan ned till 1 mill. pund, som föranledt bankens stängning i februari
1797; och det uppseende denna händelse väckte tycks ha undanskymt
det förhållandet, att kassan redan året därpå på nytt steg till 6 ’/2, ja
7 mill. pund samt under de följande åren trots betydliga fluktuationer
aldrig på nytt gick ner till siffran vid bankstängningen. Också de
engelska växelkurserna, närmast på Hamburg, hade fluktuerat starkt
och varit särskildt »ogynnsamma» för England under åren 1794 och
1800—01, hvilket man satte i samband med de stora utbetalningar
på fastlandet, som onekligen delvis sammanföllo i tiden med dessa
företeelser.1 Uppfattningen hos De Guer var alltså delvis mycket
förklarlig; i hvad mån den var riktig är en fråga som ej hör till detta
stadium af undersökningen.
Hvad det däremot gäller på detta ställe är den utmärkta grundval
för ett angrepp på Englands export som en dylik åskådning erbjöd.
Med uppfattningen af å ena sidan växelkurserna och metalltillgången
som verkningar af betalningsbalansen gentemot utlandet och å andra
sidan Englands allmänna solvens som beroende af bankernas metalliska
kassa hade man nämligen kommit fram — eller tillbaka — till en
motivering för den gamla merkantilistiska handelspolitiken med mycket
starkare bevisföring än tidigare. Merkantilsystemets handelspolitik
byggde, också den, på handelsbalansläran, på faran af »undervikt i
handelsvågen»; men på 1500- och 1600-talen hade det ej såsom under
Napoleonstiden funnits ett system af sedelcirkulation med
metall
1 Tooke I 197—207, 239—252, II 384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
