Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Berlindekretet 21 nov. 1806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERLINDEKRETET
63
sålunda en åsyftad verkan af Napoleons åtgärder, ej alls ett verk af
hans fiende, som tvärtom till största delen i princip och så godt som
fullständigt i tillämpningen ägnade sig åt att afhjälpa dem. Fasthåller
man ej denna efter våra begrepp mycket paradoxala utgångspunkt,
blir den följande utvecklingen oförklarlig. I hvad mån Napoleon tänkt
sig in i alla konsekvenser af sin åtgärd, kan visserligen vara
tvifvel-aktigt, men det saknas ej antydningar att han var medveten om deras
hufvuddrag. Redan med öfversändande af dekreten rörande
hansestä-dernas spärrning (den 3 december 1806) skrifver Napoleon till sin bror
Louis af Holland, att de stränga hindren för samfärdseln med
England »utan tvifvel skola skada Holland och Frankrike» men att de äro
nödvändiga; i ett redan förut (sid. 40) citeradt bref till densamme
några dagar efteråt säger han, att systemet skulle ruinera de stora
handelsstäderna. Och i sammanhang med systemets skärpning genom
Milano dekretet skref han ett år senare (17 december 1807) till sin
dåvarande inrikesminister Cretet och ålade denne att uppmuntra kaperiet
såsom landets »enda tillförselsmedel». Hans finansminister Gaudin
framhöll också öppet vid det senare tillfället, i sin rapport i
sammanhang med andra Milanodekretet, skadan af systemet för de franska
industrier, som redan då haft svårt att få koloniala råvaror, men ansåg
skadan större för England på grund af dess större beroende af
industri och utrikeshandel.1
När Mahan i sin ganska oförstående kritik af Napoleons politik
utdömer kontinentalsystemet, emedan det vände sig mot de neutrala,
som just Frankrike ej kunde undvara, när det själft var utestängdt
från hafvet — »den neutrale köpmannen var .... positionens nyckel,
så länge kriget räckte var han framför allt fiende till Storbritannien,
som hade föga behof af honom, och vän till Frankrike, som behöfde
honom väl»2 — så innebär detta alltså ett förbiseende af hvad hela
stridssättet åsyftade. Syftet var att ekonomiskt besegra England, och
det kunde Napoleon aldrig uppnå genom att låta den neutrala handeln
fortgå. Att Napoleon måste vänta större skada för England än för sina
egna länder af kontinentens själfblockad, följde af hela den för honom
och hans motståndare gemensamma åskådning vi förut studerat, och
därmed var politiken från hans synpunkt tillräckligt väl motiverad.
Om han och hans motståndare rätt uppfattade de ekonomiska
sammanhangen, är en helt annan fråga, som hör till ett senare kapitel och som
1 Corresp. de Nap. nr 11 378, 13 395. — Servières 129 f.
2 Infl. of Sea Power II 353 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
