Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Berlindekretet 21 nov. 1806 - Dekretets genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
ingalunda kan affärdas med en hänvisning till hans behof af de
neutralas hjälp för en tillförsel som han tänkte reda sig utan eller ersätta
med en annan.
Napoleon skred omedelbart till att genomföra Berlindekretet öfver
3 så stor del af fastlandet som möjligt. Med betecknande öppenhet ålade
en artikel (art. 10) i själfva dekretet utrikesministern att kommunicera
det med regeringarna i Spanien, Neapel, Holland, Etrurien — allt
vasallstater — och Frankrikes öfriga allierade, och ett samma dag
aflåtet bref af kejsaren till Talleyrand föreskref i stort sedt samma sak.
Men sin första politiska verkan skulle dekretet få i hansestäderna, där
grunden som vi veta var lagd långt i förväg och rena
verkställighets-åtgärder påbjudits redan före dekretets publicering.
Hansestäderna och framför allt Hamburg voro kanske af alla platser
i Europa de mest afgörande punkterna för kontinentalsystemets
framgång eller nederlag. Under l’ancien régimes sista år hade den starkt
uppblomstrande franska handeln med varor från Frankrikes
västindiska kolonier i första rummet vändt sig till hansestäderna, där de
franska kolonialvarorna till stor del utträngt sina konkurrenter, så
att hansestäderna under dessa år rent af kommo främst bland alla
europeiska länder i Frankrikes exporthandel. Härpå gjorde emellertid
revolutionskrigen ett plötsligt slut och detta ej blott för Frankrikes
utan äfven för det af fransmännen ockuperade Hollands del, delvis
utan tvifvel emedan direktoriepolitiken emot de neutrala hindrade
dessa att förmedla samfärdseln, när Frankrike ej längre kunde göra
det direkt. Nu var det som England ryckte in såsom den ojämförligt
viktigaste leverantören af kolonialvaror och industriprodukter till
hansestäderna och genom dem ej blott till hela Tyskland utan äfven
till stora delar af det öfriga fastlandet, samtidigt med att England å
andra sidan hade god användning för den spannmål och de öfriga tyska
jordbruksalster som exporterades särskildt öfver Bremen. Tidens
statistik måste visserligen användas med stor försiktighet, och siffrorna
i olika, äfven officiella källor äro ofta sinsemellan oförenliga; men
tendensen är i detta fall omisskännlig, och några uppgifter må därför
lämnas. År 1789 gingo på England sammanlagdt från Hamburg och
Bremen endast 49 fartyg på tillsammans 7,250 ton, men år 1800 voro
siffrorna: 500 fartyg på 72,900 ton, sålunda en tiodubbling af trafiken.
Englands export dit uppges mellan 1792 och 1800 ha stigit från 2.2
till 13.5 mill. pund sterling, ja, engelske ministern i Hamburg uppgaf
Dekretets
genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
