Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - III. Det öfriga fastlandet - Fransk intressepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
höra böner från Leyden 1811 och Osnabrück 1812 att få fri förbindelse
med kejsardömet, fastän de båda hörde till de 1810 införlifvade
områdena, och likartadt var förhållandet med hansestäderna.
Hela detta franskt nationalegoistiska system, som sannolikt
verkade ännu mer irriterande än ekonomiskt skadligt på de andra
länderna, emedan det gick ut öfver den »naturliga människans» mest
omhuldade ekonomiska älsklingsfördomar om importens skadlighet och
exportens nytta, hade ej ens fördelen att bereda Frankrikes exportvaror
den härskande ställning, hvilken var dess enda syfte och raison d’ètre.
Till väsentlig del berodde detta på den grundläggande sidan af
kontinentalsystemet, med dess ofantliga fördyring och försvåring af
råvarutillförseln, som ju efter redan förut meddelade siffror
uppenbarligen drabbade Frankrike hårdast, därför att smuggling sjöledes där
dock, trots allt, hindrades mer effektivt än längre norr ut och smuggling
landvägen hade att filtreras genom många tullgränser, innan den nådde
den franska. Men vidare medverkade lyxkaraktären hos den franska
industrien, hvarigenom afsättningen i hög grad försvårades särskildt
mot periodens slut, då trycket på hela Europa af de ändlösa blodiga
och oblodiga krigen framträdde med växande styrka; och slutligen
tillkom, att Frankrike ej med några våldsåtgärder kunde uppväga
det faktum, att dess industri ej hade gått lika mycket framåt som
vissa andra länders. I Italien gjorde sig dessa faktorer visserligen
mindre gällande, ty detta lands egen industri kom ej egentligen i fråga
som konkurrent, och afspärrningen mot norr torde ha haft en viss
effektivitet. Åtminstone visa de tillgängliga siffrorna för det italienska
konungariket på mångdubbling af den fransk-italienska
handelsförbindelsen, så att omkring hälften af utrikeshandeln i både import och
export föll på varubytet med Frankrike; och äfven för Neapel kunde
konstateras en uppgång i importen från Frankrike. Men däremot
innebar detta ingen ökning i Frankrikes export som helhet. Endast ett
år under kejsardömet (1806) hade enligt de officiella uppgifterna att
uppvisa lika höga siffror som 1’ancien régimes sista år, trots de väldiga
annexioner som sedan dess ägt rum; redan förut har också nämnts, att
(enligt Chaptals uppgift) exporten af yllevaror nedgått. Särskildt är
det påfallande, i hur hög grad Frankrike låg under i konkurrensen med
sina kontinentala medtäflare på den tyska marknaden. Redan a priori
är det ganska gifvet och bekräftas f. ö. af källorna, att de hinder
Napoleon lade i vägen för dessa länders export till Sydeuropa starkt måste
ha medverkat till deras inträngande på andra marknader, där de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
