Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Understöd åt fastlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND
249
år efteråt, hur han en gång under denna tid företog sig att köpa upp
å ena sidan en stor mängd af Wellingtons växlar på engelska
regeringen, hvilka stodo under pari, och å andra sidan guld, som såldes af
ostindiska kompaniet, samt därigenom dref regeringen till uppgörelse
med honom å ena sidan om att prolongera växlarna, som den saknade
medel att betala, och å andra sidan att öfvertaga guld, som Wellington
måste ha i sin nödställda belägenhet. »När regeringen hade fått
penningarna, visste den ej hur de skulle skickas till Portugal. Jag åtog
mig alltsammans och skickade det genom Frankrike. Det var den bästa
affär jag någonsin gjort.»
Utöfver denna knapphändiga och sena notis — lika mager som de
flesta bidragen till huset Rothschilds historia — synes man nästan
ingenting veta om själfva formerna för den engelska finansieringen af
fastlandet under kontinentalsystemet. Men däremot har man en
något fylligare kännedom om förhållandena under den närmast
följande tiden, befrielsekrigets och de hundra dagarnas år 1813—15,
på grund af material i en biografi öfver engelska finansförvaltningens
dåvarande »hufvudkommissarie», politikern J. C. Herries, hvarpå den
tyske ekonomiske historikern prof. Richard Ehrenberg byggt denna
del af sin studie öfver huset Rothschild. Äfven vid den tiden, med dess
mångdubblade kontinentala utgifter för såväl subsidier som
krigskostnader, sköttes finansieringen till en början dels genom mycket
hindersamma silfvertransporter från England, dels och framför allt genom
växlar dragna från fastlandet på engelska regeringen i London, hvilka
de kontinentala regeringarna och generalerna efteråt hade de största
svårigheter att få sålda och som därför sjönko starkt i kurs. Men nu
genomfördes småningom genom N. M. Rothschild en omläggning i den
riktningen, att växlar och mynt i stället under hand köptes upp på
fastlandet, med den påföljd att placeringssvårigheterna och därmed
de starka rubbningarna i växelkursen nästan upphörde. Herries
upplyser sålunda i en officiell rapport, hur växlar på Holland och
Frankfurt för 700,000 pund sterling under 1813 uppköptes, utan att kursen
trycktes, medan en betalning på 100,000 pund efter de äldre metoderna
enligt hans mening skulle haft tio gånger så stor verkan på kursen.1
Hela denna framställning visar tillräckligt tydligt, att svårigheterna
voro tekniska eller organisatoriska och ej berodde på djupare liggande
1 Memoirs of Sir Thomas Fowell Buxton (3® uppl., 1849) kap. 21, sid. 288 ff.
—- Ehrenberg, Grosse Vermögen, ihre Entstehung und ihre BedeUtung (I) (1903)
58 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
