Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Englands penningväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
lande landet (England), jämfördt med värdet i det andra landet, och
man fullgjorde alltså i detta fall sina förpliktelser med mindre uppoffring
än om man betalat med varor. I annat fall, om penningvärdet var
detsamma i båda länderna, kunde guldexporten aldrig löna sig, utan
betalningen måste ta form af varor. Visserligen bestred Ricardo ej absolut,
att guldsändningar kunde äga rum i alla händelser, ehuru han ansåg det
mycket osannolikt, emedan guldet då skulle ha gått till ett land, där
dess köpkraft var mindre eller åtminstone ej större än i det land,
hvar-ifrån det kom. Men både han och hans motståndare voro ense om, att
det i så fall snart måste flyta tillbaka till det förra landet; och äfven om
denna faktor spelade en större roll än Ricardo antog, kunde den aldrig
förklara den ensidigt riktade ström af ädel metall från England till
fastlandet, som tömde Englands banks guldkassa och därför gaf
anledning till så stora bekymmer.
Guldutflödet var alltså ett bevis för lägre penningvärde i England
än på fastlandet. Om England i likhet med fastlandet haft metallisk
myntfot, skulle emellertid denna olikhet ha utjämnats just genom
utflödet, i det att penningmängden då hade minskats på det förra stället
och ökats på det senare. Nu hade England i stället en papp er smyntfot,
som stod långt under sitt nominella guldvärde, och då kunde
guldexporten fortfara hur länge som helst utan att återställa jämvikten,
emedan tomrummet ständigt fylldes med nya sedlar. Det var alltså ej
sub-sidiebetalningar eller extraordinär spannmålsexport som skapade
guldutflödet utan »öfverflödet i cirkulationen» eller det lägre penningvärdet
i England.
Denna grundläggande framställning kan i allt väsentligt anses
bindande och behöfver blott kompletteras i ett par punkter, som också
beröras af Ricardo. Har det ifrågavarande landet en blandad
pappers-och guldcirkulation, såsom fallet var med England, sjunker ej blott
pappersmyntet utan äfven det metalliska myntet i värde inom landet,
d. v. s. priserna stiga uttryckta i hvilketdera myntet som helst, emedan de
båda äro lagligt betalningsmedel och deras sammanlagda kvantitet har
ökats. Just detta förhållande är det som drifver ut det »bättre» d. v. s.
metalliska myntet, emedan man får mer varor för det i andra länder.
Om det alltså i stort sedt var fallet, att guldexporten hade sin rot
i den engelska valutans depreciation, så bör likväl för ordningens skull
tilläggas, att äfven en subsidiebetalning i och för sig, betraktad som en
isolerad företeelse och utan sammanhang med depreciation af valutan,
skulle utlösa en definitiv guldexport från det subsidiebetalande landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
