Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var placerad tätt framför mig och min kamrat; och då
hon idetsamma vände hufvudet åt sidan, likasom för att
dölja en påkommen sinnesrörelse, så kunde jag tydligen
märka, att hon skiftade färg. Skön var hon som en dag,
ock hennes följeslagare hade ett ganska distingeradt
utseende, utan att just vara vacker. Under det halfhöga, men
af mig tydligen hörda samtal, som nu, på tyska, mellan dem
följde, kunde man snart finna, att de voro man och hustru.
Med en blick af förvåning, hvaruti äfven röjde sig en viss
oro, vände han sitt ansigte åt samma håll som hon, och
sade: »Sötaste Aurore, hvad kommer åt dig?» — Efter
ett par ögonblicks tvekan svarade hon med osäker röst:
»Åh, just ingenting ... men här är så qväft, i
folkhopen! ...» — »För all del, låt oss då fort gå härifrån!»
— »Ack nej, inte ännu ... om vi dröja litet, så få vi
kanske se prin... de kejserliga, ville jag säga, ... ännu
en gång!» — »Hm! ... besynnerligt! ... du kände dig ju
nyss besvärad af qvalmet, och ändå, ..» — »Ack, kära
du, ursäkta mig, jag är så förbryllad af ... den
kejserliga glansen!» — »Verkligen eget min vän, ... det är
likväl icke i dag första gången du skådar den!» — »Du kan
ha rätt ... men ... vill du lemna denna plats, så följer
jag dig genast ... med ... nöje!» — »Jag kan se det!»
— svarade mannen i en något bitter ton, idet hans blick
lyste till, af en hemsk glans, som jag, ehuru obevandrad i
kärleks-väg, anade härröra från en begynnande känsla af
svartsjuka.
I detsamma förde han sin kära hälft, så godt ske
kunde, ut ur det värsta folkhvimlet, och vi begge, som
trängde oss tätt efter dem, kunde tydligen märka, att
något gnabb dem emellan pågick. Snart blefvo vi dock
genom trängseln skiljda ifrån dem, och fortsatte långsamt vår
promenad till de andra öarne. När vi, inkomna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
