Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kamennoi-Ostrof, hunnit midt framför det nätta teater-huset,
der italienska operor om sommaren gifvas, återsågo vi
redan, på en bänk inom den här befintliga
schweitzerilokalen, de nyssnämnda makarne. Hustrun satt tyst och blek,
med sänkt hufvud och krafsande tankspridt i sanden med
sitt parasol; mannen, som höll i handen en tidning, i
hvilken han dock syntes föga läsa, sneglade litet emellan,
under lugg, bort till henne, med ett ansigts-uttryck, hvilket
sannerligen ej bådade något godt. Vi betraktade dem en
stund på vederbörligt afstånd; men då ingen förändring
visade sig i deras hållning, ej heller något vidare samtal
mellan dem förekom, såsom vi hoppats få höra, så
fortsatte vi vår väg, under det min följeslagare med en suck
af deltagande sade till mig: »Arma qvinna! ... jag tror
sannerligen hon försett sig på vår kronprins! ... Tänk ...
ett sådant öde!»
Medan vi ännu stodo stilla utanför teaterhuset, hade
vi förmärkt, att en rysk löjtnant, som befann sig helt
nära oss, liksom vi, uppmärksamt höll sin blick fästad på
den vackra frun; och då hon en enda gång slog upp
ögonen och just råkade titta åt det håll, der han stod, hade
han skyndat att vördnadsfullt helsa på henne. Nu
aflägsnade sig också han, tätt framför oss, och min följeslagare
hviskade till mig: »Jag har verkligen lust att språka an
den der officern; han tyckes vara bekant med den sköna
frun, och skulle kanske befinnas villig, att om hennes
person meddela oss några upplysningar.» — »Hur’ kan du
våga det?» — invände jag, — »militärer pläga vanligen
vara särdeles på sin kant, och han kunde misstycka en
sådan framfusighet af en obekant.» — »Åh, var inte rädd
för det, du! ... den ryska militären utgör i allmänhet i
detta afseende ett undantag, helst i de lägre graderna;
ja, man ser dem till och med ibland taga sin person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
