Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade säkert aldrig förr sett den lilla slumsystern
utan den ödmjukt glada min, som hon hade burit in i det
sista, hur trött och sjuk hon än hade känt sig. Hon blev
så förvånad över förändringen i hennes utseende, att hon
inte återigen satte sig ner, utan förblev stående.
Den lilla slumsystern hade med en otålig rörelse kastat sig så högt upp på kudden, att hon satt halvvägs upprätt i bädden. Över pannan svävade ett drag av obeskrivlig höghet,
och fastän munnen hölls stilla, såg hon ut, som skulle ord
av straff och förakt gå över hennes läppar.
Modern såg upp till de två förvånade kvinnorna.
— Hon har varit så där borta de andra dagarna också, sade hon. Var det inte vid den här tiden på dagen, som hon brukade göra sin rond?
Slumsystern kastade en blick på den sjukas lilla nötta
klocka, som pickade på bordet bredvid sängen.
— Jo, sade hon, så här dags var det, som hon gick ut till de elända.
Hon avbröt sig tvärt och förde näsduken upp till ögonen. Så snart som hon försökte säga något, passade gråten på att komma till utbrott.
Modern tog en av dotterns små hårda händer mellan sina och smekte den.
— Hon har väl haft det alltför tungt med att hjälpa dem att hålla rent i deras hålor och förmana dem för deras olater, sade hon med en viss dämpad ovilja i rösten. När man har haft ett alltför ansträngande arbete, är det svårt att få tankarna ifrån det. Hon tror, att hon går omkring hos dem nu igen.
— Det kan ibland vara så med ett arbete, som man har älskat alldeles för högt, sade frälsningskaptenen stilla.
De såg hur den sjukas ögonbryn svällde och drogs samman, så att rynkan mellan dem blev allt djupare, och hur överläppen kröktes uppåt. De väntade endast på att ögonen skulle öppna sig för att utsända en blick av ljungande harm.
— Hon ser ut som en straffängel, sade frälsningskaptenen i en ton av hänförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
