Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad kan de ha för sig där nere i slummen just i dag?
undrade hennes kamrat och trängde sig förbi de andra, så
att hon kom åt att stryka den döende över pannan. Syster
Edit ska inte bry sig om dem mer, fortfor hon och smekte
henne än en gång. Syster Edit har gjort nog för dem.
Dessa ord tycktes ha haft förmågan att lösgöra den sjuka
från den syn, som hade upptagit henne. Spänningen, den
upphöjda vreden vek ur hennes drag. Det milda och lidande
uttrycket, som var det vanliga nu under sjukdomen, kom
tillbaka.
Hon öppnade ögonen, och då hon såg sin kamrat stå lutad över sig, lade hon sin hand på hennes arm och sökte dra henne ner till sig.
Slumsystern kunde knappt ana sig till vad denna lätta
beröring skulle betyda, men hon förstod det bedjande uttrycket i ögonen och böjde sig ända ner till den sjukas
läppar.
— David Holm, viskade den döende.
Slumsystern skakade på huvudet. Hon var inte säker på att hon hade hört rätt.
Den sjuka ansträngde sig till det yttersta för att bli förstådd. Hon uttalade orden med uppehåll mellan varje
stavelse.
— Skic-ka ef-ter Da-vid Holm!
Hon såg slumsystern in i ögonen, tills hon var säker om att denna hade förstått henne. Därpå lade hon sig till ro på nytt, och om ett par minuter var hon åter borta, upptagen av detsamma som nyss förut, närvarande vid någon förhatlig scen, som fyllde hennes själ med vrede och ångest.
Slumsystern reste sig från sin lutande ställning. Hon grät
inte mer. Hon hade gripits av en sinnesrörelse, som hade
drivit bort tårarna.
— Hon vill, att vi ska sända efter David Holm!
Det tycktes ha varit något alldeles förskräckligt, som den
sjuka hade begärt. Den stora, grova frälsningskaptenen blev
lika upprörd som hennes egen kamrat.
— David Holm? upprepade hon. Det är väl inte möjligt.
Inte kan man låta David Holm komma till en döende!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
