Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand, men så snart han gör det minsta försök att resa sig,
kommer den i gång på nytt.
Det är ingen särdeles kall natt, men där han ligger utsträckt på marken, börjar fuktighet och kyla att pina honom. Det faller honom in, att han är på väg att bli alldeles förstörd, om inte någon människa kommer till hans hjälp och för honom under tak. Han ligger så gott som mitt i staden, och eftersom det är nyårsnatt, är en mängd människor uppe, och han hör dem gå på gatorna, som löper runtom kyrkplanteringen, men ingen beger sig in i denna. De är inte längre borta, än att han mycket väl kan höra sorlet av deras röster, och han tycker, att det är hårt, att han ska gå under av brist på hjälp, när den ändå finns så nära.
Han ligger och väntar en stund till, men kölden plågar
honom allt svårare, och då han känner, att det är omöjligt
för honom att resa sig upp, så besluter han att åtminstone
försöka kalla någon till sig.
Men han har otur än en gång, på det sättet att just som han sänder ut sitt nödrop, börjar klockan i tornet ovanför honom att slå tolv. Människorösten blir alldeles förkvävd i
den starka metallklangen, så att det är ingen, som fäster sig vid den. Han kan inte heller göra om försöket, därför att blodflödet börjar på nytt efter ansträngningen. Det blir nu så ytterligt häftigt, att han knappt hinner tänka den tanken, att allt blod, som finns i hans kropp, håller på att lämna den, förrän detta redan tycks vara skett. "Det kan ju inte vara möjligt, att jag ska dö nu, medan klockan slår midnatt", tänker han, och i detsamma har han en känsla av att han slocknar som ett utbrunnet ljus. Han sjunker ner i mörker och medvetslöshet i samma ögonblick, som det sista
dånande klockslaget förklingar och förkunnar, att det nya
året har inbrutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
