Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Strax efter att tornuret har dundrat fram tolv vittljudande
slag, skär sig ett kort och vasst gnisslande fram genom
luften.
Det återkommer oupphörligt med bara ett ögonblicks mellanrum, alldeles som om det skulle utgå från ett osmort
hjul på något åkdon, men det är ett mycket skarpare och
obehagligare ljud, än vad ett aldrig så dåligt fordon brukar
kunna åstadkomma. Det ledsagas av ångest. Det väcker upp
fruktan för allt, som tänkas kan, av pina och kval.
Det är en lycka, att det inte tycks vara hörbart för de
flesta av dem, som har gått uppe och väntat på årsskiftet.
Om det hade varit hörbart, skulle alla de glada ungdomar,
som har vandrat fram och tillbaka på gatorna runtom torget
och kyrkplanteringen hela natten och nu tillropar varandra
ett gott nytt år, ha bytt ut lyckönskningarna mot jämmer
över allt det onda, som förestår dem själva och deras vänner. Om det hade varit hörbart, skulle den lilla församlingen, som firade sin nyårsvaka i missionskapellet och just nu stämde upp nyårspsalmen med lov och tack till Gud, ha trott sig höra hånande tjut och skrän ifrån fallna andar blanda sig i sången. Om det hade varit hörbart, skulle
talaren, som stod med champagneglaset i sin hand mitt i ett festligt lag och utbringade ett leverop för det nya året,
ha tystnat för att lyssna till det som till en vidrig korpalåt med varsel om misslyckande av allt, vad han har hoppats och velat. Om det hade varit hörbart, skulle alla de, som den natten vakade i sina tysta hem och rannsakade sitt görande och låtande under det gångna året, ha känt en
skärande förtvivlan över egen oförmåga och svaghet sarga
sina hjärtan.
Det är en lycka, att gnisslet inte är hörbart mer än för
en enda människa och att denna människa är en sådan, som
väl behövde bringas till oro, till samvetskval och till
självförakt, om detta vore möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
