Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sliten så att den själ, som har bott där, är nödsakad att
lämna den. Men då darrar och skälver själen av ångest för
att beträda ett land, som den inte känner till. Den står
ungefär som ett litet barn på en badstrand och bävar för
att ge sig ut i vågorna. För att den då ska våga sig åstad,
måste den höra en röst från någon, som redan är ute i
oändligheten, så att den förstår, att det ingen fara är, utan rycker sig lös. En sådan röst har jag varit, David, under ett helt år, och en sådan röst måste du bli under det år, som kommer. Och det jag nu vill be dig om, det är, att du inte sätter dig emot detta, som är bestämt för dig, utan tar det med undergivenhet, annars drar du ner stort lidande
över både dig och mig.
Körkarlen böjer på huvudet, då han har sagt detta, för att se in i David Holms ögon. Det förefaller nästan, som om han skulle ha blivit rädd för allt det trots och motstånd, som slår honom till mötes.
— Du måste komma ihåg, David, säger han med ännu mer inträngande ton än förut, att detta inte är något sådant, som du kan slippa undan. Jag har ännu inte mycket reda på hur det förhåller sig med saker och ting här på andra sidan. Jag har endast färdats på gränsen, så att säga, men så mycket har jag sett, att här ges det inte någon försköning. Man måste utföra det, som man är ålagd, antingen
man gör det med god vilja eller inte.
Återigen ser han in i David Holms ögon, men han möter
ingenting annat än det stora vredesmolnets mörker.
— Jag förnekar inte, David, utbrister han, att det är den
förfärligaste syssla, som någon kan få sig ålagd, att sitta i den där kärran och köra den där hästen från gård till gård. Vart körkarlen kommer, väntar honom tårar och jämmer,
vad han ständigt får se, det är sjukdom och förstörelse, sår
och blod och ohygglighet. Och det är ändå kanske det minst
svåra. Det är värre att se det, som finns innanför, det, som
våndas och ångrar och fruktar för vad som kan komma. Och än mer: jag har sagt dig, att körkarlen bara står vid gränsen. Han tycker som människorna, att han bara ser orättvisor och missräkningar och ojämn fördelning och gagnlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
