Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade börjat gråta i köket, hade man narrat det att skratta
med den lustigheten, att det skulle akta sig för att skrika så högt, att far, som satt i något av de inre rummen, kunde
höra det.
Sådana där tankar väcks nog, som sagt, vanligen hos de
människor, som får se rummet, men hos dem, som träder in
där i nyårsnatten en liten stund efter årsskiftet, uppstår helt säkert inga sådana lätta och ljusa funderingar. De, som då kommer in, är två män, så förfallna och trasiga, att de kunde tagas för två vanliga landsvägsstrykare, om inte den ena av dem bure en svart kåpa över sina paltor och hölle en lång, rostig lie i handen. Det är en ovanlig utstyrsel för en luffare, och än egendomligare är hans sätt att träda in i rummet utan att vrida om en nyckel eller öppna dörren på minsta glänt, utan bara gå rätt igenom den, så stängd, som den står. Den andra mannen är inte iförd några skrämmande emblem, men när han kommer in i rummet, inte gående själv, utan på något besynnerligt sätt släpad och dragen in av sin kamrat, förefaller han mycket mer skräckinjagande än denne. Fastän han är bunden till händer och fötter och med yttersta förakt slänges ner på golvet av kamraten och blir liggande framför denne som en mörk hög av trasor och elände, inger han fasa genom det vilda raseri, som lågar ur hans ögon och sammandrar hans ansikte.
De två männen finner inte rummet tomt vid sitt inträde.
De ser, att vid det runda bordet i matsalsavdelningen sitter
en ung man med veka drag och en barnsligt vacker blick
samt en något äldre, men mycket liten och späd kvinna.
Mannen bär en röd trikåtröja, på vilken med stora påfallande
bokstäver ordet Frälsningsarmén är broderat tvärsöver
bröstet. Kvinnan är svartklädd utan något tecken, men en
hatt av den för slumsystrarna vanliga typen ligger framför
henne på bordet och bär vittne om att också hon hör till
salvationisterna.
Båda dessa människor är djupt bedrövade. Kvinnan gråter
tyst, där hon sitter, och torkar gång på gång sina ögon med
en våt och skrynklig näsduk. Hon gör det otåligt, liksom om
tårarna är henne i vägen och hindrar henne från annat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
