- Project Runeberg -  Körkarlen /
51

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men då var det ändå inte den kärleken, som jag menar!
säger han.

Slumsystern höjer litet på axlarna och suckar inför denna
envishet.

— Jag har aldrig fått något förtroende av syster Edit i
denna sak. Det kan ju hända, att jag har tagit miste.

— Har inte syster Maria hört något av syster Edits egen
mun, då är det min tro, att syster Maria har misstagit sig,
säger den unge mannen med stort allvar.

Den liggande vålnaden nere vid dörren förmörkas. Han
tycker inte om den vändning, som samtalet nu har tagit.

— Jag säger inte, Gustavsson, att syster Edit kände något
annat än medlidande för David Holm, första gången hon såg
honom. Och hon borde inte ha älskat honom sedan heller,
för han kom en tid mycket ofta i hennes väg, och jämt stod
han henne emot. Det var hustrur, som vände sig till oss och
klagade över att deras männer hade blivit lockade att överge sitt arbete, sedan David Holm hade kommit till staden. Och det var ett tilltagande i fräckhet, i våldsamhet, i laster. Överallt, där vi vandrade fram bland de elända, fick vi erfara det. Och vi tyckte, att vi alltid kunde spåra det fram till David Holm. Men sådan, som syster Edit är, var det väl naturligt, att just detta skulle egga henne att söka vinna honom för Guds sak. Han var som ett villebråd, som hon förföljde med starka vapen, och ju mer det vände sig mot henne, desto häftigare anföll hon det, i sin förtröstan att hon ändå till slut skulle komma att segra, därför att hon var den, som var starkast av de två.

— Halleluja, utbrast frälsningssoldaten, det var hon också, syster Maria! Minns syster Maria, att ni och syster Edit en kväll kom in på en källare, där ni gick omkring och delade ut affischer om den nya slumstationen? Då såg syster Edit, att David Holm satt där vid ett bord och hade till sällskap en ung man, som hörde på hur landstrykaren gjorde sig lustig över slumsystrarna och instämde i hans skratt. Och syster Edit la märke till den unge mannen, och hennes hjärta blev rört över honom, och hon sa till honom ett par ord om att han inte skulle låta sig fördärvas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free