Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon och hennes mor brukade kalla för deras förmak,
och denna avdelning ligger längst borta från dörren. När
hon har legat där en liten stund, viskar hon till sin mor:
— Nu har jag sett hur det ser ut i förmaket, nu vill jag
också ut i matsalen.
Hon kan märka, att hennes mor utbyter en bekymrad blick med de andra två och att de skakar på huvudet. Hon uttyder det så, att de är ängsliga för att flytta henne närmare den där skugglike, som dröjer nere vid dörren. Hon har nu så småningom börjat ana vem han är, men hon blir inte rädd för honom, bara önskar att komma honom närmare.
Hon ger sin mor och sina vänner en bönfallande blick, och de lyder henne utan att göra några vidare invändningar.
När hon nu befinner sig i den avdelningen, som de förr
kallade matsalen, är hon dörren mycket närmare och kan
urskilja, att där dröjer en mörk gestalt, som håller något
slags verktyg i sina händer. Detta kan inte vara han, men
det är i alla fall någon, som det är av stor vikt för henne
att få råka.
Hon måste komma honom närmare, och under det att hon
anstränger sig för att frambringa ett urskuldande leende, gör hon ett tecken, att hon också vill bli förd till köket. Hon ser, att hennes mor blir så bedrövad över detta, att hon
börjar gråta, och genom hennes själ far en flyktig tanke på
att hennes mor påminner sig henne sittande på golvet
framför spisen, rodnande i eldskenet och pratande om allt
möjligt, som har hänt henne i skolan, medan modern håller på
att laga kvällsvarden åt dem. Hon förstår, att hennes mor i
själva verket tycker sig se henne överallt på hennes vanliga
platser och att hon håller på att svikta under den
tomhetskänsla, som kommer över henne. Men hon får inte tänka på sin mor nu. Hon får inte fästa sin uppmärksamhet vid annat än det viktiga, som hon måste ombesörja under den korta tid, som återstår henne.
Nu, då hon har flyttats ända längst bort i rummet, kan hon äntligen tydligt se den oskönjbare, som finns nere vid
dörren. Det är en gestalt i svart kåpa med en kapuschong
dragen över huvud och ansikte. Han håller i handen en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
