Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Körkarlens kärra for framåt i djupt mörker. På båda sidor stod tät och hög skog, vägen var så trång, att ingen himmel kunde urskiljas. Här tycktes hästen röra sig långsammare än annars, gnisslet från hjulen blev nu mer skärande, tankarnas räfst i själen strängare, den hopplösa enformigheten större än på andra ställen. Mittunder detta
drog Georges in tömmarna, så att gnisslet för ett ögonblick
upphörde, och utropade med högt klingande röst:
— Vad är all pina, som jag lider, vad är all pina, som
väntar mig, att förlikna mot detta, att jag inte mer är i
ovisshet om det enda, som är av vikt att veta? Jag tackar
dig, Gud, att jag är utkommen ur jordelivets mörker. Jag
lovar och prisar dig i allt mitt elände, därför att jag nu
vet, att du har givit mig det eviga livets gåva.
Färden började på nytt med skakande och gnissel, men
körkarlens ord dröjde länge i David Holms öron. Det var
första gången, som han kände en smula medlidande med sin gamla kamrat. "Han är en tapper man", tänkte han. "Han
klagar inte, fastän det inte finns något hopp för honom att
slippa bort från sin syssla."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
