- Project Runeberg -  Körkarlen /
80

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Holm upp till månskivan för att få reda på hur långt den
hade hunnit. Då märkte han, att den inte alls hade flyttat
sig, och började undra över detta.

De for vidare. Med långa mellanrum kastade han en blick
upp till himlen och såg då, att månen alltjämt inte rörde
sig från sin plats mellan de tre vise män och sjustjärnorna,
utan förblev stilla.

Han kom då att tänka på att fastän han tyckte, att de
redan hade rest så länge som ett dygn, så hade det dock inte
skett någon växling från natt till morgon, inte från dag till afton, utan samma natt hade rått hela tiden.

I timmar och timmar, såsom det föreföll honom, for de
nu framåt, men på himlens stora urtavla flyttade sig ingen
av visarna, utan allt förblev på samma plats.

Han skulle ha trott, att världen hade stannat i sin gång,
om han inte hade kommit att påminna sig vad Georges hade
sagt honom om att tiden tänjdes ut och tänjdes ut, för att
körkarlen skulle hinna att färdas till alla de ställen, dit han borde hinna. Han förstod med bävan, att detta, som för
honom drogs ut till dagar och dygn, inte torde vara mer
än ett par korta minuter efter människors tidräkning.

I sin barndom hade han hört talas om en man, som hade gästat de saliga i deras boningar. När den mannen hade
kommit tillbaka, hade han sagt, att hundra år i Guds himmel
hade gått lika fort som en dag på jorden.

Men för den, som körde dödskärran, blev kanske en enda dag likaså lång som hundrade år på jorden.

På nytt erfor han en smula medkänsla med Georges. "Det
är inte underligt, att han längtar att bli avlöst", tänkte han. "Det har varit ett långt år för honom."

*



Medan de körde uppför en hög backe, fick de syn på en
människa, som färdades ännu långsammare än de själva och som de alltså var i stånd att hinna upp.

Det var en gammal gumma, krokig och bräcklig, som släpade sig framåt med hjälp av en stadig käpp, och som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free