Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots sin stora svaghet bar på ett knyte så tungt, att det
alldeles drog ner henne åt ena sidan.
Det föreföll, som om den gamla hade haft förmågan att se dödskärran, ty hon gick åt sidan för den och stod stilla
vid vägkanten, då den kom mittför henne.
Sedan skyndade hon på sina steg något litet, så att hon
kunde hålla sig jämsides med kärran, och under tiden gick
hon och granskade den för att ta reda på vad det var för
ett slags åkdon.
I det klara månskenet blev det inte länge fördolt för
henne, att hästen var en gammal enögd stackare, att
seldonen var hopfästade med vidjor och snörstumpar och att
kärran var sönderkörd och i ständig fara att tappa båda
sina hjul.
— Det är besynnerligt, att någon kan ge sig till att fara
omkring med ett sådant åkdon och en sådan häst, mumlade
gumman för sig själv, utan tanke på att de resande kunde
höra henne. Jag tänkte, att jag skulle ha bett att få åka
med en bit, men den här hästen har tillräckligt göra med
att släpa fram sig själv, och kärran skulle braka sönder, om
jag stege opp i den.
Men knappt hade hon sagt detta, förrän Georges lutade
sig fram över kärrkarmen och började berömma sitt åkrede.
— A, sade han, den här kärran och hästen är inte så dåliga, som ni tror. Jag har kört fram med dem över brusande hav, där vågorna har gått höga som hus och stora skepp gick i sank, utan att jag har vält omkull.
Gumman blev litet förbluffad, men hon tänkte, att det var
en skämtsam körkarl, som hon hade råkat på, och hon var
inte sen att ge svar på tal.
— De är kanske sådana, att de reder sig bättre på de brusande haven än här på land, sade hon, för här tycker
jag nog att det ser ut, som de skulle ha litet krångligt att
ta sig fram.
— Jag har kört genom stupande gruvschakt rätt ner i jordens innandöme, sade körkarlen, utan att hästen har snavat, och jag har åkt fram med den genom brinnande städer, där det har varit som i en masugn med eld på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
