Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag har varit fri — — — Jag tycker, att jag har varit
där hos honom — — — Jag kunde inte tro, att jag skulle
bli så lycklig i natt — — —
Körkarlen lutar sig nu långt fram över den sjuke.
— Hör på mig, Holm! säger han. Om jag kunde ställa så, att Holm finge komma till sina vänner nu genast, fastän på ett annat sätt, än Holm förut har tänkt sig det, vad skulle Holm då säga? Om jag erbjöde Holm att slippa de långa längtans åren och gjorde honom fri nu i denna natt, skulle Holm vara villig?
Medan körkarlen har sagt detta, har han dragit upp kapuschongen och fattat om lien.
Den sjuke ligger och ser på honom med stora ögon, som så småningom fylls av längtan.
— Förstår Holm vad jag menar? säger körkarlen. Förstår Holm, att jag är den, som kan öppna alla fängelser, att jag är den, som kan föra Holm bort till en flykt, där ingen förföljare kan nå honom?
— Jag förstår vad du menar, viskar den fångne, men vore
det inte orätt mot Bernhard? Du vet, att jag gick tillbaka
hit, för att jag skulle bli fri på hederligt vis och kunna
hjälpa honom.
— Du gav honom det största offer du kunde ge, säger körkarlen, och det är till lön därför, som ditt straff har blivit förkortat och den stora omistliga friheten redan bjudes dig. Du behöver inte mer tänka på honom.
— Ja, men jag skulle ha fört honom till havet, säger den
sjuke. Jag viskade till honom, då vi skildes, att jag skulle
komma tillbaka och föra honom till havet. Man får lov att
hålla sitt löfte till ett barn.
— Du bryr dig då inte om att ta emot den friheten, som
jag bjuder dig? säger körkarlen och reser på sig.
— Ack jo, ack jo! säger den sjuke ivrigt och fattar tag
om hans kåpa. Gå inte! Du vet inte hur jag längtar. Om
det bara funnes någon annan, som kunde hjälpa honom!
Men han har ingen utom mig.
Han ser plötsligen upp med ett litet rop av glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
