Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden till Härnösands stads anläggning år 1583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkenskapen för år 1567 gör fogden också en anteckning
rörande bottnekarlarnas ovillighet att erlägga tull i
Härnösand. "Som de förnummo", heter det, "att de i fjol
utgjorde tull, så ville de nu i år intet komma till Härnösand,
utan lupo där om och hit söder efter".[1]
Även borgare från Stockholm och andra köpstäder voro
helt visst här, ehuru de ej nämnas, då tull ej erlades av
dem.
Av det nordiska sjuårskriget ledo norrlänningarna
mycket. Att så även skulle vara fallet med medelpadingar och
ångermän, vilka bodde på gränsen till fiendens land, är
ganska naturligt. Också hördes under kriget titt och tätt
klagomål från dessa landskap. Men även till Västerbotten
sträckte sig krigets verkningar, och man klagade över brist
och nöd i flera avseenden. Bland annat hade man ej
kunnat som vanligt ägna sig åt jakten, ty männen, som dragit
till Jämtland, hade tagit de i landet befintliga armborsten
med sig. Folkbristen var allmän i Norrland. Under och
närmast efter kriget var antagligen tillströmningen till
marknaden vida mindre än i vanliga fall. Männen hade
då nog ej tid till marknadsresor, och dessutom hade man
då icke så mycket att avyttra liksom icke heller så
mycket att köpa för. Men även andra orsaker kunde inverka
på marknadsbesökarnas antal.
Räkenskapen för år 1581 förmäler om tull av blott 5
personer, därav 3 ifrån Umeå och 2 ifrån Bygdeå, och hela
uppbörden inskränkte sig till 7 tunnor 1 fj. strömming,
2 ½ tunna krampsill samt 1 lispund gäddor. Att så få infunnit
sig detta år, hade sitt särskilda skäl. Evert Hindersson,
underlagman i landskapet, intygar nämligen, att "den ringa
församlingen berott på den pestilentia, som hade yppat
sig i Gävle". Ett rykte hade utgått att denna skulle "vanka"
även på marknaden, och därav följde, att mesta parten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
