Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden till Härnösands stads anläggning år 1583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drog söderut till Gävle, Älvkarleby, Öregrund och
annorstädes att där förbyta sitt gods.
Men året därpå åter var de besökandes antal
synnerligen stort. Luleborna voro två, nämligen Jon Tursson och
Olof Tursson, båda i Rutvik och helt visst söner till den
bekante birkarlen Ture i samma by och socken.[1] Bygdeå
och Lövångers socknar representerades av Olof Andersson
i Bobacken och Östen Holgersson i Kåsböle. Från Umeå
socken voro besökandena tre, nämligen Erik Germundsson
i Österteg, Tomas Eriksson i Röbäck och Jon Olsson i
Stöcke. Ifrån Stockholm hade kommit fyra skepp,
nämligen Sven Anderssons, Michel Olafssons, Peter Håkes och
Olof Erikssons. Från Öregrund hade Lasse Persson
borgare infunnit sig, från Uppsala anlände Jon Erikssons
skepp och från Strängnäs Lasse Eriksson.
Även ångermännen erlade nu tull. De allra flesta voro
från Norra Ångermanland, nämligen från Nordmaling: Jon
Grelsson i Sörbyn, Erik Jonsson i Mo samt Per Eriksson
i Bredvik; från Grundsunda: Nils Olsson i Dombäck och
Björn Olsson i Banafjäl; från Arnäs: Christiern Olsson i
Tjärn; från Själevad: Nils Olsson i Kasta, Bertil Björsson
i Västerhus, Anund Östensson i Hörnäs, Östen Olsson i Äte,
Lasse Håkansson i Gene, Olof skomakare i Lungånger och
Olof Pålsson i Domsjö; från Anundsjö: Halvard Pålsson i
Kubbe; från Sidensjö: Per Olofsson i Nyland och Sven
Håkansson i Nybyn; från Nätra: Faste Säbjörnsson i
Hummelvik och Örjan Nilsson i Svedje; från Vibyggerå: Nils
Eriksson i Näs; från Ullånger: Erik Geresson i Öden och
från Nordingrå: Olof Olsson i Fällsvik.
Västerbottningarna erlade alla både penningar och fisk,
men ångermännen (med ett undantag) blott penningar. I
detta sammanhang torde kanske böra nämnas att
penningarna på denna tid räknades i mark och öre (1 mark = 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
