Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
LEO TOLSTOJ
— Ja ja, det där kan jag inte disputera med er om, sade ban
och stoppade sin pipa, men vi har en fänrik här, han tycker om
att filosofera. Tala med honom. Han skriver vers också.
Först i Kaukasien hade jag blivit närmare bekant med
kaptenen, men redan i Ryssland hade jag känt honom. Hans mor,
Marja Ivanovna Chlopova, har en liten gård och bor ett par
verst från min egendom. Före min avresa till Kaukasien var jag
hos henne. Gumman blev helt förtjust över att jag skulle träffa
hennes Pasjenka (så kallade hon den gamle grånade kaptenen),
skulle kunna berätta honom om hur hon hade det och lämna fram
ett paket. Efter att först ha trakterat mig med utmärkt pirog
och kall fågel gick Marja Ivanovna in i sin sängkammare och
kom tillbaka med en stor, svart amulett, som hängde på ett
sidenband av samma färg.
— Det är Vår heliga moder Förespråkerskan, sade hon,
gjorde korstecknet och kysste gudsmodersbilden, varefter hon
räckte mig den. Var så vänlig och lämna honom den, lillefar. Ser
ni, när han reste till Kappkasien lät jag läsa en mässa och gav
löfte att beställa den här gudsmodersbilden, om han förblev
oskadd. Och det är nu sjutton år som Förespråkerskan och
helgonen har nådigt bevarat honom. Inte en enda gång har han
varit sårad, och tänk ändå sådana krigsbataljer han lär ha varit
med om! Kär Michajlo —- han som har varit med honom där
borta —• berättade hur han haft det, var det så håren reste sig
på huvet. Ser ni, allt vad jag vet om honom det är bara genom
andra. Han, lilla duvan min, skriver aldrig om fälttågen —
han är rädd att skrämma mig.
(I Kaukasien fick jag sedan Veta, fast inte av kaptenen själv,
att han blivit svårt särad fyra gånger, men det är ju klart, att
han aldrig skrev till modern om vare sig blessyrerna eller
fälttågen.)
—- Nu måste han bära den heliga bilden på sig, fortsatte hon,
jag välsignar honom med den. Den heliga Förespråkerskan skall
beskydda honom. Och i krigsbataljerna framför allt måste han
alltid bära den på sig. Säg honom, lillefar, att det befaller honom
hans mor.
Jag lovade att samvetsgrant utföra uppdraget.
—’ Jag vet att ni kommer att tycka om min Pasjenka,
fortsatte gumman, han är så präktig så. Tro mig, det går inte ett
år, som han inte skickar mig pengar, och Annusjka, dotter min,
hjälper han också så snällt. Och alltsammans bara av lönen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
