- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
84

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

LEO TOLSTOJ

har han skapat, far lille. Att se på en vacker flicka är ingen synd.
Hon är skapad just för att man skall tjocka om henne och fröjdas
åt henne. Det är min tro, gode man.

Under tiden hade Marjanka hunnit tvärs över gården och
gått in i det mörka, svala visthuset, där tunnorna stodo i rader.
Med den vanda bönen på läpparna gick hon fram till en och stack
ner skopan i den. Vanjusja stod kvar i dörren och såg småleende
på henne. Det föreföll honom orimligt löjligt att hon var klädd
endast i ett linne, som var åtdraget bak och uppskörtat fram
och ännu löjligare att hon hade silverslantar kring halsen. Han
gjorde den reflexionen att så brukades det inte i Ryssland och att
hemma skulle de väl gapskrattat om de fått se en sådan syn. —•
ha fille comme 9a très bien, för omväxlings skull, tänkte han,
det skall jag säga åt husbond.

—. Vad står du här och gapar för, din tusan? skrek flickan
plötsligt. Hit med karaffen!

Då Marjanka fyllt karaffen med det kalla röda vinet, räckte
hon den åt Vanjusja.

—. Ge mor pengarna, sade hon och stötte bort Vanjusjas
framsträckta hand. Vanjusja smålog.

— Varför är hon sä ond, lilla söta? sade han godmodigt
och stod där och trampade, medan flickan slog tappen i tunnan.

Hon skrattade till.

— Är ni kanske snälla, ni?

—• Ja, husbond och jag är mycket snälla, förklarade Vanjusja
med övertygelse. Vi är så snälla att var vi än har bott, så har
vårt värdfolk alltid blivit tacksamt mot oss. För husbond är en
fin herre.

Flickan blev stående och lyssnade.

—• Är han gift, din husbonde? frågade hon.

—• Nej. Husbond är ung och ogift. Fina herrar gifter sig
aldrig unga, förklarade Vanjusja undervisande.

—. Prat? Skulle han vara för ung för att gifta sig? Han är
ju som en gödd buffel. För han befälet över er allihop? frågade
hon.

—< Min husbonde är volontär, det vill säga han är ännu inte
officer, men han är förmer än en general — han är en hög person.
Inte bara översten utan tsaren själv känner honom, förklarade
Vanjusja stolt. Vi är annan sorts folk än patrasket i
landsortsregementena vi, vår pappa var senator, över tusen själar ägde han
och många tusen rubel skickar de oss åt gången. Därför tycker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free