Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
IiEO TOLSTOJ
En stor kubbe låg och pyrde på kolen. Kring den sutto endast
tre: Antonov, som flyttade och svängde en liten kittel med rjabko 1
över glöden, Zjdanov, som fundersam satt och grävde i askan med
en pinne, och Tjikin med sin som Vanligt slocknade snugga i
munnen. De övriga hade redan lagt sig till vila — somliga under
ammunitionsvagnarna, andra i höet, ännu andra kring eldarna.
Vid det svaga skenet från glöden igenkände jag de välbekanta
ryggarna, benen och huvudena. Den lille rekryten hade krupit
tätt inpå elden och tycktes redan sova.
Antonov makade på sig och jag satte mig bredvid honom och
tände en cigarrett. All röken från den sura veden sved i ögonen,
och från den kulna himlen duggade fortfarande samma fuktiga
dimma.
Omkring oss hördes entoniga snarkningar, knastret av
brinnande ris, halvhögt prat och ibland rasslet av infanteristernas
gevär. Runtom brunno eldar och en snäv ljuskrets belyste svarta
soldatsilhuetter. Kring de närmaste eldarna urskilde jag på de
belysta ställena nakna gestalter, som svängde sina skjortor över
elden. Ännu Voro många vakna, rörde sig och pratade, men den
dystra, tysta natten satte sin prägel på alla dessa livstecken. Det
var som om envar hade låtit sig påverkas av dess mörka stillhet
och var rädd att störa den. Då jag sade något, kände jag att min
röst ljöd annorlunda än vanligt, i alla ansiktena kring elden läste
jag Samma Stämning.
Jag hade trott att soldatema före min ankomst hade talat om
den sårade kamraten, men inte alls. Tjikin satt och berättade om
Tiflis och skolpojkarna där.
Jag har alltid och överallt, särskilt i Kaukasien, lagt märke till
en taktfull vana hos vår soldat att vid tillfällen av fara förringa
eller förbigå allt som skulle kunna nedslå kamraternas mod. Den
ryske soldatens mod är ej liksom de sydländska nationernas
tapperhet grundat på en hastigt uppflammande och lika hastigt
slocknande hänförelse. För honom behövas inga effekter, patetiska
tal, stridsrop, musik och trumvirvlar; vad han behöver är tvärtom
lugn, ordning och frånvaro av allt teatraliskt. Hos den ryske,
den äkte ryske Soldaten skall ni aldrig finna skrytsamhet,
övermod, begäret att rusa och hetsa sig i ögonblick av fara; tvärtom,
försynthet, villighet utan poser och förmågan att glömma faran
utgöra de for honom karakteristiska dragen. Jag har sett en soldat,
Som sårad i benet i första ögonblicket blott bekymrade sig om sin
1 Soldatkost: blötta skorpor ocli flott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
