Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
267
mig ryggen och jag blev stående där ensam mitt ibland
aristokraterna? Ordet aristokrater (i betydelsen av en högre, utvald
krets inom vilken samhällssfär det Vara må) har sedan någon tid
blivit ett favoritord hos oss i Ryssland, där man tycker att det
ej alls borde förekomma, och utbrett sig över hela landet och inom
alla samhällslager, där fåfänga är till finnandes (och när och Var
finns ej den svagheten?): bland affärsmän, tjinovniker, kanslister,
officerare, i Saratov, Mamadisj, Vinnitsa, Överallt där människor
vistas. Och som det fanns gott om folk i det belägrade Sevastopol
fanns det följaktligen också mycken fåfänga och alltså även
aristokrater, trots att döden i vart ögonblick svävade över såväl
aristokratens som plebejens huvud.
För kapten Obzjogov var stabskapten Michajlov aristokrat,
för stabskapten Michajlov var adjutant Kalugin aristokrat,
därför att han var adjutant och du med andra adjutanter. För
adjutant Kalugin var Nordov aristokrat, därför att han var
flygeladjutant.
Fåfänga, fåfänga överallt, till och med på gravens brädd
och bland människor, redo att do for en upphöjd övertygelses
skull. Fåfängan! Kanske är den vårt sekels kännemärke, dess
säregna sjukdom. Varför hör man inte talas om denna farsot
hos forna tiders människor, liksom man hor talas om smittkoppor
och kolera? Varför finns det i Vårt århundrade endast tre slag
av människor: de som betrakta fåfängan som ett ofrånkomligt
och därför existensberättigat faktum och motståndslöst
underkasta sig dess Välde, de som uppfatta den som en olycklig men
oundviklig företeelse och de som omedvetet och slaviskt handla
under dess inflytande? Varför tala Shakespeare och Homeros
om kärlek, ära, lidande, medan vårt sekels litteratur är endast
en ändlös historia om snobbar och fåfänga?
Två gånger gick stabskaptenen obeslutsamt förbi kretsen av
sina aristokrater, tredje gången gjorde han våld på sig och gick
fram till dem. Kretsen utgjordes av fyra officerare: adjutant
Kalugin, en bekant till Michajlov, adjutanten furst Galjtsin,
som var litet aristokrat även för själve Kalugin, överste
Nefer-dov, en av de så kallade hundratjugutvå societetsmänniskorna
(hade tagit avsked, men återinträtt i tjänst under kriget), samt
ryttmästare Praskuchin, också en av de hundratjugutvå. Till
all lycka för Michajlov var Kalugin på utmärkt humör (en general
hade nyss talat helt förtroligt med honom och furst Galtjsin,
nyss anländ från Petersburg, hade tagit in hos honom). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
