Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
IvËO TOLSTOJ
ansåg det ej nedsättande att trycka stabskapten Michajlovs
hand, vilket däremot Praskuchin inte kunde besluta sig för,
fastän han ofta träffade Michajlov på bastionen, åtskilliga gånger
hade druckit hans vin och vodka och till och med var skyldig
honom tjugu rubel och femtio på preferens. Eftersom han ännu
var föga bekant med furst Gältj sin, ville han ej inför honom
uppenbara sin bekantskap med en simpel stabskapten i
infanteriet. Han blott bugade lätt.
— Nå, kapten, sade Kalugin, när skall ni upp på bastionen
igen? Kommer ni ihåg när vi träffades på Schwarzredutten —
det var hett, eller hur?
— Ja, det var det, svarade Michajlov och erinrade sig hur
han på väg till bastionen genom löpgraven hade mött Kalugin,
som hade kommit där så käck och skramlat med Sabeln.
— Egentligen skulle jag vara i tur i morgon, fortsatte
Michajlov, men en av våra officerare är sjuk, så att. . .
Han ville berätta att det inte var hans tur, men eftersom
chefen för åttonde kompaniet var krasslig, och endast en fänrik
fanns kvar på kompaniet, hade han ansett sig skyldig att anmäla
sig i löjtnant Nepsjisetskijs ställe och var därför nu på väg till
bastionen.
•— Jag känner på mig att endera dagen händer det något,
sade han till furst Galjtsin. Eller hur, blir det inte något? frågade
han skyggt och såg ömsom på Kalugin, ömsom på Galjtsin.
Ingen svarade. Furst Galjtsin gjorde blott en lätt grimas,
såg förbi hans mössa och utlät sig efter en paus:
— En söt flicka den där i röda huvudduken. Känner ni
henne, kapten?
— Ja, hon bor i närheten av mitt kvarter, hon är dotter till
en matros, svarade stabskaptenen.
— Eåt oss gå och titta närmare på henne.
Och furst Galjtsin tog Kalugin under ena armen och
stabskaptenen under andra, på förhand viss om att han därigenom
beredde den senare en stor tillfredsställelse, vilket också var
fallet.
Stabskaptenen var vidskeplig och ansåg det för en stor synd
att befatta sig med fruntimmer före en strid, men nu gav han
sig sken av att vara en flickjägare, vilket furst Galjtsin och
Kalugin uppenbarligen inte trodde, och förvånade på det högsta
flickan i röda halsduken, som mer än en gång hade märkt hur
blygt stabskaptenen rodnat, då han gått förbi hennes fönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
