Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
IvËO TOLSTOJ
kanonaden. I blinderingen sutto bastionschefen, general N., och
ytterligare sex officerare, däribland Praskuchin. De resonerade
om den just utkämpade striden.
Det var ett komfortabelt rum med blåa tapeter, Soffa, säng,
ett bord belamrat med papper, väggklocka och en helgonbild
med brinnande lampa. Då Kalugin såg sig omkring i denna
hemlika lilla interiör, såg de grova takbjälkarna och hörde det här
inne helt svaga ljudet av kanonskotten, kunde han absolut inte
begripa hur han två gånger låtit sig Övermannas av en så
oförlåtlig svaghet. Han var ond på sig själv, och längtade efter en
fara for att få pröva sig på nytt.
— Det gläder mig att ni också är här, kapten, sade han till
en sjöofficer i stabsofficerskappa, med Stora mustascher och
Georgskorset, som just kom in i blinderingen och bad generalen
om manskap för att laga två igenrasade embrasyrer i hans batteri.
Generalen har gett mig order att ta reda på, fortsatte Kalugin,
då batterichefen slutat tala med generalen, ifall era pjäser kan
beskjuta löpgravarna med kartescher.
— Bara ena pjäsen, svarade kaptenen kärvt.
— Men låt oss i alla fall gå och se.
Kaptenen rynkade pannan och harklade sig.
— Jag har Stått där borta hela natten och har kommit för
att vila mig ett Ögonblick, sade han. Skulle ni inte kunna gå
ensam? Döjtnant Karz visar er allt.
Redan i sex månader hade kaptenen fört befälet på detta
batteri, ett av de allra farligaste. Han hade legat där ända från
början av belägringen, innan det ännu fanns blinderingar, och
bland flottisterna hade han anseende som en tapper karl. Därför
blev Kalugin helt förvånad och överraskad av hans vägran. —
Där ser man vad gott rykte är värt, tänkte han.
— Nå, då går jag ensam, om ni tillåter, sade han i
litet gäckande ton till kaptenen, som emellertid inte tog någon
notis om hans yttrande.
Kalugin tänkte inte på att han själv tillbragt inalles femtio
timmar på bastionerna, medan kaptenen levat där i sex månader.
Kalugin eggades alltjämt av äregirighet, begäret att lysa, hopp
om utmärkelser och berömmelse och av farans tjusning.
Kaptenen åter hade redan allt detta bakom sig. Till en början hade
också han velat briljera, hade utfört tappra bedrifter och med
berått mod riskerat livet, hade hoppats på utmärkelser och
berömmelse och även vunnit sitt mål, men numera hade alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
