Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
IvËO TOLSTOJ
luften dallra av en krevad och kom en ofrivilligt att rycka till, än
följde en rad mindre starka ljud tätt på varann — det lät som
trumvirvlar, då och då överröstade av ett förskräckligt dån,
än flöt alltsammans ihop till ett utdraget brak, likt åskans då ett
oväder är på sin höjdpunkt och störtregnet just börjat falla. Det
hördes att ett fruktansvärt bombardemang pågick, och alla
bekräftade det.
Officern manade oupphörligt kalfaktorn att köra fortare.
Han tycktes angelägen att komma fram.
En hel rad av lass kom emot dem. Det var ryska muzjiker,
som fraktat proviant till Sevastopol och nu voro på väg därifrån
med en massa sjuka och sårade: soldater i gråa kappor och
matroser i svarta, volontärer i röda fetser och skäggiga
lantvärnssoldater. Officersvagnen måste stanna i ett tätt, orörligt dammoln
som lassen drivit upp, och plirande och grimaserande i dammet,
som trängde in i ögon och Öron och klibbade vid det svettiga
ansiktet, kastade officern en förargad liknöjd blick på de sjuka och
sårade som passerade honom.
— Det där är en soldat från vårt kompani, sade kalfaktorn
till husbonden och pekade på en vagn fullastad med sårade, som
just var i jämbredd med dem.
På sidan främst i vagnen satt en skäggig ryss i
lammskinnsmössa, och med piskskaftet under armen flätade han
snärten. Bakom i telegan skakade fem soldater i olika ställningar.
En, som hade armen i band och kappan löst hängande över den
smutsiga skjortan, satt fastän mager och blek helt kavat mitt i
vagnen och skulle just föra handen till mössan vid åsynen av
officern, men så måtte han antagligen ha erinrat sig att han var
sårad och låtsade att han blott ämnat släta till håret. En annan
bredvid honom låg utsträckt på vagnsbottnen; man såg blott
händerna, som höllo sig fast i vagnskanterna, och de krökta knäna,
som foro hit och dit. En tredje med uppsvällt ansikte, ombundet
huvud och soldatmössa på hjässan satt på sidan, med benen
hängande ner mot hjulen och händerna knäppta om knäna och
tycktes halvsova. Till honom vände sig den förbiåkande officern.
— Dolzjnikov! rot han.
— Hä-är! svarade soldaten med en bas så grov som om
tjugu soldater hade ropat samtidigt, och han slog upp Ögonen
och lyfte på mössan.
— Var är du sårad, min gosse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
