Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes 1894 av Fanjung, som fann den bästa överensstämmelse
med Ostwalds direkta bestämningar.
Det förtjänar möjligen att i detta sammanhang nämnas, att
några syrors dissociationsgrad starkt nedsättes med stigande
temperatur, så att därur beräknas ett så stort
dissociationsvärme, att deras ledningsförmåga kan förutses sjunka, då
temperaturen stiger över en viss grad. Detta visade sig också
vara fallet för underfosforsyrlighet (HP02H2) över 55° och för
fosforsyra (HJPO^) över 75° C, medan beräkningen gav 57°
och 78° C. Förut hade man alltid sagt, att elektrolyter äro
karakteriserade därav att deras ledningsförmåga stiger med
temperaturen.
De viktigaste av dessa reaktioner äro sådana vid vilka det
genom två ioners förening bildade saltet är svårlösligt. Inom
den analytiska kemien spela de den främsta rollen. Så har
man ända sedan 1600-talet använt klorsilvrets svårlöslighet
för att uppvisa att ett salt är en klorid, eller omvänt för att
igenkänna om silver ingår såsom ion i ett salt. Däremot
lyckas det icke att fälla ut klor ur kaliumklorat, vars ioner
äro kalium och kloration, med ett i vatten löst silversalt —
vanligen användes för detta ändamål det synnerligen
lättlösliga silvernitratet. Ej heller kan man ur de talrika organiska
föreningar, vari klor ingår, fälla ut detsamma med
ett,silversalt, då klor ej ingår såsom ion i dessa föreningar. På
samma sätt ges det också ett stort antal silverföreningar, både
elektrolyter, där silvret ingår i en komplex ion, och
ickeelektrolyter, varur silvret ej utfälles vid tillsats av en klorid.
Man bör därför ej säga, såsom förr vanligt, att silvernitrat
är ett reagens på klor, utan fastmer på klorion. Ej heller
äro klorider reagens på silver utan på silver-ioner. Hela den
analytiska kemien vilar till alldeles övervägande grad på
ionreaktioner.
Till ion-reaktionerna kunna också indikatorernas
färgomslag vid neutralisation räknas, ehuru dessa reaktioner stundom
åtföljas av en omlagring, särskilt då indikatorn tillhör de
aromatiska kolföreningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
