Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEORIEN ANG. DEN ELEKTROLYTISKA BISSOCIATIONEN. 9
giftighet eller andra fysiologiska verkningar, såsom är väl
bekant för läkare.
Viktigast bland dessa additiva egenskaper är saltlösningars
kemiska reaktionsförmåga. lönerna (radikalerna) ha, såsom
Gray-Lussac redan framhållit, den egenskapen att på omätbart
kort tid reagera med ioner av motsatt laddning. Därvid
bildas nya delvis odissocierade föreningar. Är dessas
dissociationsgrad låg, såsom exempelvis för vatten, eller ge de
fällningar eller föreningar som ha en låg dissociationsgrad eller
gå bort i gasform, så stores jämvikten och dessa föga
dissocierade kroppar bildas på bekostnad av de ursprungliga ionerna.
Ett sådant fall inträffar, då man blandar en syra med en bas,
då vatten bildas av syrans väteion och basens hydroxylion
(OH), medan de två övriga ionerna tillsammans utgöra ett
salt. Om syran och basen äro så gott som fullständigt
dissocierade, såsom är fallet för starka syror och baser, består hela
reaktionen däri att vatten bildas. Därför utvecklas vid
sammanblandning av ekvivalenta mängder av en stark syra och
en stark bas ständigt samma värmemängd pr grammolekyl,
nämligen 13,400 kalorier, som är vattnets bildningsvärme ur
dess ioner. Denna förklaring av ett förut gåtfullt fenomen
gavs redan 1884. Är åter syran eller basen endast föga
dissocierad, kan man beräkna deras neutralisationsvärme, om
man känner den värmemängd, som åtgår att överföra dem
från odissocierat till dissocierat tillstånd. Denna kan åter,
enligt ett av van’t Hoff givet teorem, beräknas ur
dissociationsgradens förändring med temperaturen, som ju lätt
bestämmes medelst ledningsförmågan. På detta sätt kunna alla
syrors och basers neutralisationsvärme beräknas, och den 1889
utförda beräkningen visar den bästa överensstämmelse med
verkligheten, enligt Thomsens och Berthelots mätningar.
På alldeles liknande sätt kan man enligt en av Planck
given termodynamisk formel beräkna den volymsändring som
uppstår, då en syra neutraliseras med en bas, så snart man
känner tryckets inflytande på syrans och basens
ledningsförmåga. En experimentell undersökning av denna fråga ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
