Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syran karakteristisk konstant, kallad dissociationskonstanten.
De starkt dissocierade elektrolyterna (salter, starka baser och
syror) avvika högst betydligt från denna enkla av Ostwald
först framhållna lag, vilket enligt Waldens försök beror på
att salter inverka höjande på dissociationskonstanten. Vid
ökad tillsats av salt stiger sålunda denna och endast vid
mycket hög utspädning, då koncentrationen är mindre än
0,0002, gäller Ostwalds utspädningslag för salter.
Förmodligen är detsamma riktigt även för starka syror och starka
baser, men de ha ej blivit noggrant undersökta vid så höga
utspädningar. För dissociationens av dessa starka
elektrolyter ändring med utspädningen har man funnit empiriska
lagbundenheter.
För jämviktsförhållandena i blandningar av flera
elektro-lyter ha också lagbundenheter härletts ur den elektrolytiska
dissociationsteorien och det har på detta sätt lyckats att
teoretiskt beräkna de Thomsenska mätningarna av aviditeten hos
syror, d. v. s. det förhållande i vilket två syror dela en bas
i vattenlösning.
Av stort värde var också Nernsts år 1888 ur den
elektrolytiska dissociationsteorien och van’t Hoffs teori för lösningar
härledda lag för diffusionen av starka elektrolyter. Av denna
framgår, att klorväte bör diffundera betydligt hastigare då en
klorid tillsättes, vilket också visats kvantitativt väl
överensstämma med erfarenheten. På tillsats av de flesta klorider
minskar fluiditeten och därmed de lösta kropparnas
diffusionshastighet, såvida dessa icke äro dissocierade, utgör detta det
mest slående fysiska bevis för dissociationsteoriens riktighet.
Nernst har också härlett värdet på den elektromotoriska
kraften hos så kallade koncentrationselement och funnit den
för starkt utspädda lösningar väl motsvara erfarenheten.
Emellertid göra sig vid högre koncentrationer liknande avvikelser
gällande, som i avseende på Ostwalds utspädningslag och
förklaras på samma sätt.
En synnerligen viktig roll spela de amfotera elektrolyterna,
vilka uppträda såväl som syror som såsom baser. De giva alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
