Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom ioner såväl H som OR. Den enklaste bland dessa
intressanta kroppar är vattnet, som består av ionerna H och
OR. Genom inverkan av vatten på ett salt bildas en viss
mängd syra och bas. Denna företeelse kallas hydrolys. Den
är ej märkbar om syran och basen i fråga äro starka, men
om endera eller båda äro svaga, kan hydrolysen bliva
betydande. Den undersöktes delvis redan 1884 och sedermera 1890.
En annan amfoter elektrolyt är etylalkohol. Såsom vi
ovan sett, antog redan Williamson att alkohol C2H5OH kan
avge ionerna . OH och R. Liknande är förhållandet med andra
alkoholer och åtskilliga derivat av dem. Ojämförligt
viktigare äro aminosyrorna, till vilken grupp äggviteämnena höra.
Lunden har (1905—1907) inlagt de största förtjänster om
utredandet av amfolyternas fysikaliskt-kemiska egenskaper.
De äga alla, utom vatten, två dissociationskonstanter, en
gällande för avspjälkning av .ff-ion, en annan för
avspjälkning av OR-ion. För aminosyrorna är den förra större. På
grund av sin amfotera natur bilda de starkt hydrolyserade
salter med såväl baser som syror. De ha ofta mycket stort
dissociationsvärme, varav följer att deras
dissociationskonstanter ändras starkt med temperaturen. Vattnets
dissociationskonstant Kw har följande värden:
Temperatur: 0 18 25 40 60
Kw. 1014 0,12 0,64’ 1,11 3,26 11,04.
Amfolyterna avvika i hög grad från Ostwalds
utspädningslag, men avvikelserna ha fullständigt förklarats enligt de
moderna teorierna.
L. Michaelis har utfört en serie intressanta
undersökningar över de amfotera elektrolyternas dissociationstillstånd och
tillämpat dem på enzymer, som han betraktar såsom amfolyter.
På detta sätt förklarar han deras egenhet att besitta ett
optimum för sin verkan vid en viss halt av väteioner uti
reaktionsvätskan.
Väteion-kon.centrationen spelar en utomordentligt stor roll
inom den fysiologiska kemien. Den bestämmes antingen
medelst elektriska mätningar eller ännu enklare med hjälp av
2—210654. Svenska fysiker samfundets årsbok 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
