Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färgreaktioner hos indikatorer. Teorien för dessa
bestämningar härleder sig från ett arbete av Nernst, som utgår från
van’t Hoffs teori och dissociationsteorien. Den stora
betydelsen av väteionerna inom den fysiologiska kemien har mäktigt
bidragit till att befästa dissociationsteoriens vetenskapliga
ställning.
Som ovan antytts, avvika de starkt dissocierade
elektrolyterna. utom i ytterst utspädd lösning, betydligt från den ur
van’t Hoffs lag härledda Ostwaldska utspädningslagen. Man
uppställde då den frågan om dissociationsgraden exakt kan
beräknas på det enkla sätt, som nästan alltid användes från
början, nämligen med hjälp av den elektriska
ledningsförmågan. Försök att beräkna den ur det osmotiska trycket eller
därav härledda storheter, såsom den elektromotoriska kraften
hos koncentrationselement, ledde till ännu mindre gynsamma
resultat. Redan på ett tidigt stadium framhölls det, att
ledningsförmågan, som beror på ionernas rörlighet, bör variera som
vätskans fluiditet. I själva verket ändrar sig
ledningsförmågan hos de flesta salters lösningar med temperaturen nära nog
på samma sätt som fluiditeten.
Ett försök av Noyes och Falk (1912) i denna riktning
synes vara ganska lovande, såsom framgår av nedanstående tabell
för alkalimetallernas klorider vid 18° C.
Salt
Konc.
0,1-normal
Konc.
1-normal
a
a korr.
a
a korr.
KC1
86,1
86,0
75,6
74,2
NaCl
84,7
85,2
68,4
74,1
LiCl
83,3
85,6
64,1
73,7
RbCl
85,6
85,5
76,6
74,8
CsCl
85,4
84,7
—
—
a betyder, som vanligt, dissociationsgraden beräknad ur
ledningsförmågan, a korr. är samma storhet, korrigerad genom
division med fluiditeten hos lösningen i fråga, varvid, som
vanligt, vattens fluiditet vid samma temperatur tagits till
enhet. Det är ju ganska märkligt att alkalikloriderna i normal
lösning, vilkas okorrigerade a-värden skilja sig omkring 15
procent från varandra, genom korrektionen bragts att överens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
