Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DB FERROMAGNETISKA FENOMENENS TEMPERATURFUNKTIONER. 43
egentligt ferromagnetiska. Dessa fenomen höra enligt modern
uppfattning nära samman med ferromagnetismen.
Avmagne-tiseringspunkten uppfattas ej längre som en molekylär
omvandlingspunkt, utan teorien slår en fast bro mellan de båda
temperaturområdena. Teorien förklarar även kvantitativt
tillfredsställande det latenta värme, som observerats vid
övergången mellan dem, och som tidigare antogs tyda på en
molekylär omvandling som avmagnetiseringens primära orsak.
Då vi likväl uppskjuta att behandla de omfattande
undersökningarna av dessa paramagnetiska fenomen vid höga
temperaturer, så beror detta därpå, att resultaten f. n. äro delvis
omstridda och att till desamma knutits mycket vittgående
hypoteser, om vilkas bärighet det nu är svårt att döma.
Det är, som bekant, endast en mindre grupp av ämnen,
som ha förmågan av den starka och även på andra sätt
karakteristiska magnetisering, som efter gruppens viktigaste
representant, järnet, fått namnet ferromagnetism. Till denna grupp
höra utom järnet dess närmaste kemiska släktingar och
efterföljande grannar i grundämnenas periodiska system, kobolt och
nickel, samt en hel del legeringar och föreningar av dessa
metaller med varandra och med andra ämnen. Vidare
hithöra de av Heusler upptäckta ferromagnetiska legeringarna
av det i sig själv icke ferromagnetiska ämnet mangan,
järnets närmaste föregångare i det periodiska systemet. De
Heuslerska legeringarna, som i viss mån inta en särställning,
skola vi dock i det följande lämna åsido.
Inom det område, som sålunda utvalts, är det särskilt de
sista tio årens undersökningar, som skola uppmärksammas.
Huvuddragen av de ferromagnetiska fenomenens
temperaturberoende voro väl redan före denna tid kända genom de
grundläggande undersökningarna av Hopkinson, Curie och andra.
Men området har på senare tid, särskilt genom den
franskschweiziske fysikern Weiss’ och hans många medarbetares
undersökningar, blivit så mångsidigt och efter exaktare
metoder genomarbetat, att det knappast är nödvändigt att återgå
till äldre arbeten. Utom den Weiss’ska skolan ha särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
