Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
japanen Honda och tysken Grans såväl experimentellt som
teoretiskt lämnat värdefulla bidrag till kännedomen om de
ferromagnetiska temperaturfunktionerna.
Det stora flertalet av mätningar å magnetiserbara
substanser rör sig i första hand om den magnetisering, de erhålla
i ett magnetiskt fält. Förhållandena bli givetvis enklast om
fältet är homogent, d. v. s. överallt har samma styrka.
Sådana fält erhållas i det inre av likmässigt lindade och
tillräckligt långa eller ringformigt böjda strömspolar eller också
mellan de plana polskorna till en större elektromagnet.
Fältets styrka anges i enheten gauss eller antal kraftlinjer pr
cm2. Vi skola i det följande beteckna fältstyrkan med H.
Men även om det magnetiserande fältet är homogent får
kroppen i allmänhet icke en jämn magnetisering. De på
motsatta sidor av kroppen uppkommande beläggen av fri
syd-och nordmagnetism återverka nämligen på dess inre, så att
magnetiseringen blir svagare än den eljest skulle blivit, och
denna återverkan är i allmänhet olika stark på olika ställen.
Teorien visar emellertid att denna från den fria magnetismen
härrörande avmagnetisering blir likmässig om kroppen har
formen av en rotationsellipsoid, och att den blir mindre ju
mer långsträckt ellipsoiden är i fältets riktning. Man ger
därför ofta den undersökta substansen denna form. Ett
annat sätt att undgå avmagnetiseringen är att giva den
undersökta substansen formen av en ring, som magnetiseras av en
omlindad solenoid, i vilket fall den störande fria
magnetismen helt undvikes.
Magnetiseringen hos den i fältet befintliga substansen har
mätts efter flera olika metoder, men i allmänhet har man,
då det gällt höga och låga temperaturer, tvingats att använda
enklare och mindre kompendiösa metoder än dem, som i
tekniken användas för mätningar vid vanlig temperatur. — Vid
magnetometermetoden får den i en strömspole befintliga
substansen verka på en i närheten upphängd liten magnetnål
(magnetometer), som är vederbörligen skyddad för inverkan
från strömspolen själv. — Yid den Weiss’ska vridmoments-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
