Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FERROMAGNETISKA FENOMENENS TEMPERATURFUNKTIONER. 55
noll. Magnetit visar samma hastiga förlust av
magnetiserin-gen som de rena metallerna, men kurvorna skilja sig för
övrigt rätt starkt från de föregående. Vid de båda
legeringarna sker avmagnetiseringen icke på samma sätt tvärt utan
inom ett utsträckt temperaturområde. För Fe2Ni, som är
närmare undersökt inom detta område, har man funnit två par
av värden för a och &, av vilka det ena aY b1 gäller för de
svagaste fältstyrkorna, det andra a2 b2 för något starkare. Gränsen
mellan båda, som ändras något med temperaturen, ligger vid
cirka 0,05 gauss. Det är ett bekant faktum, att
magnetise-ringen hos alla magnetiska material ofta inom vida gränser
kan förändras genom värmebehandling eller mekanisk
bearbetning. De anförda kurvorna äro därför att betrakta som
tämligen godtyckligt valda exempel, vilkas absoluta värden äro
av mindre intresse, men vilka dock visa de allmänna
lagbundenheterna i temperaturberoendet och i konstanternas
inbördes samband.
Av teoretiska skäl var man på förhand böjd att antaga
helt olika ursprung för de båda konstanterna a och b, och
det är därför överraskande, att en tydlig överensstämmelse
likväl är för handen, b och a äro mycket ofta förbundna
genom en relation av utseendet
b = A a* (1)
d. v. s. att log. b är en lineär funktion av log. a. I denna
formel är konstanten A känslig för samma sorts termiska och
mekaniska inflytelser, som ändra a och b själva, under det
att x synes vara en för materialet självt karakteristisk
storhet. För järn gäller relationen för temperaturer över cirka
220° och x är här nära lika med f. För nickel och magnetit
gäller den inom hela det undersökta temperaturområdet, och
x är för nickel nära lika med 4, för magnetit nära lika med 2,5.
Vid Fe2 Ni finnas tre olika relationer av typen (1) svarande
till värdeparen b a, bx aY och b2 a2. Värdena på x äro
respektive 7,01, 1,96 och 1,49. Weiss påpekar det
anmärkningsvärda förhållandet, att alla funna värden på konstanten x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
