Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är solens strålning variabel? Av prof. G. Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väglängd1 genom atmosfären och våglängden sättes lika med
1, då solen står i zenit, så kallas a atmosfärens
transmissionskoefficient.
Den ovannämnda lagen gäller emellertid endast för det
fall, att strålningen är homogen. Detta är icke fallet med
solstrålningen, ty här är energien, fördelad på våglängder
mellan 0,2 till 3/u. Endast för det fall, att
transmissionskoefficienten för samtliga dessa våglängder är densamma och
dessutom ingen selektiv absorption förefinnes i atmosfären,
kan ovanstående formel användas. På denna tid kände man
ej till värdet på transmissionskoefficienterna för de skilda
våglängderna. Man antog därför, att dessa voro desamma
för samtliga våglängder eller åtminstone varierade högst
obetydligt.
Bestämningen av solarkonstanten utfördes därför på så
sätt, att strålningsintensiteten bestämdes medelst
pyrheliometer, då solen stod olika högt över horisonten. Ur solhöjden
kunde den bestrålade väglängden beräknas. Man kände
sålunda sammanhörande värden på Log / och l, vilka avsattes
i ett diagram, och extrapolerade den så erhållna kurvan till
1=0. Det värde man på detta sätt erhöll på intensiteten
vid väglängden noll, var naturligtvis mycket osäkert och
detta förklarar, att skilda forskare kommo till så olika
värden på solarkonstaten. Pouillet erhöll sålunda 1,8, Violle 2,5
och K. Ångström, som sökte korrigera för kolsyrans selektiva
absorption, 4,0.
Omkring år 1880 hade emellertid Langley inrättat sitt
sedan så berömda solarobservatorium i Washington. Det var
här som för första gången energifördelningen i solspektrum
registrerades medelst en spektrobolometer. Ur dylika
registreringar tagna vid olika solhöjder beräknade han med hjälp
x0
1 Med »väglängden» och skikttjockleken förstå vi här uttrycket JNdx,
o
där N är antalet molekuler per volumsenhet och x den av strålen
tillrygga-lagda vägen. Aproximativt kan väglängden sättas lika med sec#, där z är
solens zenitdistans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
