Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är solens strålning variabel? Av prof. G. Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den Bourgerska formeln transmissionskonstanterna för olika
våglängder och fann dem högst olika. De hade vid de längre
våglängderna ett värde av omkring 0,9 men minskades med
avtagande våglängd och voro vid 0,45 \i omkring 0,64. Han
framhöll, att, då så var förhållandet, måste den ovan beskrivna
metoden att bestämma solarkonstanten leda till ett falskt
resultat.
Langley föreslog 1880 en annan metod för bestämning av
solarkonstanten och denna är ännu i dag den enda, med
vilken solarkonstanten med någorlunda säkerhet kan bestämmas.
Då vi i det följande måste hänvisa till densamma, vilja vi
här i korthet redogöra för densamma.
Den Langley’ska metoden består däruti, att solstrålningens
spektrala energifördelning registreras vid olika solhöjder, d.v. s.
då solstrålningen genomgått olika långa skikt av jordens
atmosfär, under det att samtidigt den totala solstrålningen
bestämmes medelst pyrheliometer. Ur dessa observationer
skall nu jordatmosfarens absorberande inverkan elimineras.
Fig 1. är en kopia av en registrering av energiens
fördelning i solspektrum, utförd å Fysiska institutionen i Uppsala
medelst en spektograf med ett bergsaltprisma. Av figuren
se vi, att en serie absorptionsband finnas i den ultraröda
delen nv solspektrum. De med W betecknade
absorptionsbanden härröra från i atmosfären befintlig vattenånga, de
med C från kolsyra. En del av dessa band äro nästan
oföränderliga. Till dem höra banden W4, W5 och C. Andra åter
äro föränderliga och till dessa höra banden Wv W2, W3, W6,
vilka variera både med olika solhöjd (skikttjocklek) som ock
med sommar och vinter, beroende på atmosfärens olika
fuktighetsgrad dessa årstider. Dessa band hava därför sina maxima
under sommaren och minima under vintern.
Korrigera vi varje ordinata i detta diagram för den
energiförlust, som en strålning av ifrågavarande våglängd erhåller
vid genomgången av spektografen, erhålla vi en kurva, som
i stort sett har samma utseende som den förra, men alla
ordinator äro större. Den yta denna kurva innesluter med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
